
Livet är som ett parti poker, man får spela den hand man får, göra det som krävs med den hand man har, vad jag menar här är att livet har olika säsonger, precis som med vädret så är det ibland sol och ibland regn, så är det i poker med vissa rundor får vi bra kort och andra sämre, det är bara till att acceptera och göra fotarbetet.
Det finns inga problem, alla problem går att lösa och de problem som inte går att lösa får jag acceptera och lära mig att leva med då är det heller Inget problem, det blir vår styrka istället när vi delar med oss om hur vi har lärt oss att leva med det till andra människor som går igenom samma utmanningar i livet, Acceptans är nycklen till kapitulation.
Lidandet i att aldrig förändras, och smärtan av att förändrads, lidandet leder till död, men smärtan leder till tillväxt och frihet. Och allt börjar med att acceptera och kapitulera och be Gud att hjälpa mig att få uthållighet och tålamod.
Gud är med mig i min smärta. I mitt lidande har jag ofta vänt mig bort ifrån Gud, det är ganska viktigt att veta att Gud har aldrig vänt sig bort ifrån oss, han är alltid med mig. När jag känner smärta är då svagheten är på väg att lämna kroppen.
Jag behöver acceptera att om jag vill ha något då får jag beredd att betala priset, göra jobbet. Att komma ihåg att jag kan inte leva på gamla meriter och att allt handlar om en färskvara. Det är som med färskfrukt, den kallas för färsk däför att den blev ganska nyligen plockad. Om den ligger för länge ruttnar den och går inte att äta, lite så är det med vår tro också. Vi behöver förstå att om vi inte fyller på med andlighet så ruttnar vi oftast innifrån och ut, vi behöver förstå att leva med Gud är en färskvara på daglig basis.
Jag måste våga lita på vad än som tagits ifrån mig pågrund av löngner och osanningar om vem jag är, kommer Gud att ge mig dubbelt igen, om jag är berred att sträcka mig framåt och glömma det som ligger bakom mig, alltså jag behöver släppa taget och lita på att Gud har allt under kontroll, för att kunna gå vidare mot en helt underbar och fantasisk framtid.
Jag måste komma ihåg att Gud börjar där jag slutar, därför måste jag kapitulera idag, i varje slut finns en ny början. Därför behöver jag ge upp och låta Gud styra skutan, han kommer att ta mig mycket längre än jag ens vågat drömma om.
Jag har förstått att jag behöver våga be om Guds favör över mitt liv, att bekänna Guds favör över alla områden i mitt liv. Att han sänder rätt människor i min väg och rätt lösningar. Idag har jag börjat att förstå att utan Gud i mitt liv är jag helt körd, livet är mennigslöst utan Gud på min insida, jag behöver bekänna för mig själv att jag är skapad av honom och för honom.
Jag behöver börja förstå att det handlar mindre om mig och mer om honom, Gud behöver vara i centrum i allt jag gör i min vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar