Öva, öva och öva ännu mer!

    

 Vi börjar inte som mästare på något när vi föds, vi kan ha talang för något men alla måste öva träna. För att bli riktigt bra på att spela gitarr få krävs det en jävla massa timmar med att öva och lyssna på andra som gått före. Jag vet för att jag har suttit och spelat i timmar, men ändå känns det som jag inte kommit någonstans! Men det är bara att fortsätta, till sist hör till och med jag att det har hänt nåt! 

   Samma är det med tillfrisknandet, varför skulle det var annorlunda, det krävs att man läser på och går på massa mötet, lyssnar på andra, och hjälper till på olika sätt som att öppna möte, koka kaffe och kanske till och med välkomna människor i dörren. Vad jag försöker säga här är att jag behöver investera min tid på mitt tillfrisknade, om jag vill bli en bra talare så behöver jag träna på att tala och dela med mig om mina erfarenheter. 

   Det som är det häftigaste med att investera tid i Anonyma Narkomaner är att det är väl investerad tid, allt jag lägger får jag dubbelt igen. Jag tror 100 procent på att jag kan bara behålla det jag har genom att ge det vidare, jag behöver komma tillbaka och påminna mig vem jag är och var jag kommer ifrån. 

   Jag har så mycket att vara tacksam för idag, det är något som jag kan dela med mig av för det är så häftigt, när livet känns riktigt piss, då är det bra och titta på sanningen! Då brukar jag skriva 10 saker som jag är tacksam för och då ser jag att livet är ju helt underbart bra trots att mina känslor säger nåt annat, mina känslor är inte alltid förankrade i sanningen. 

    Min största tacksamhet idag är att jag lever och är drogfri, faktiskt 22 år och tre månader och att jag är pappa till två fantastiska barn, Alexzander och Ronya. Ofta behöver jag påminna mig hur bra det är, och faktiskt öva på att må bra och leva i verkligheten. Bara en sådan sak som att ha ett jobb att gå till där de faktiskt vill ha mig i dag, det är för mig inga som helst självklarheter. 

   Detsamma gäller det med mitt yrke, det var jag inte så bra på i början, men eftersom att jag gjort det så mycket idag så har jag fått en väldig massa rutin. Allt är jobbigt och kämpigt i början, men när vi kommer in i det så blir det snart en vardag. Idag vet jag var jag ska gå när livet kör ihop sig och även när det inte gör det. 

   Jag är en beroende och jag heter Rickard, mitt liv är bra så länge jag kan acceptera att jag är slagen av min sjukdom och att bara går åt helvete om jag skulle testa ta igen, den tiden är förbi. Varje dag är en ny dag som jag kan öva mig på att leva och bli en accepterad medlem i detta samhälle. Livet är vad jag gör det till, så därför håller jag mig till vinnarna, de som inte använder och har funnit ett nytt sätt att leva! 

     Tack Gud för förstånd på daglig basis! 

Gud ge mig styrka och mer nåd !

Ibland så hjälper bara en enda sak och det är att be Gud om hjälp. I nästan tio dagar så har jag haft en så kraftig ångest, utan att veta varför faktiskt, det är mer panikångest tryck i bröstet, svårt att andas och väldigt förvirrad. När jag vaknar på morgonen är den helt väck, men efter lunch så är den där igen och hör sig till känna. Ibland tror jag att det är nåt annat än ångest kanske är det en hjärtinfarkt eller en stroke på gång, men så har jag tänkt tusen gånger och varit många gånger på akuten och blivit rådd att gå till psyk akut! Eftersom jag har gått igenom detta så många gånger så vet jag att hur det är. 

   Acceptans är en av de andliga principer jag kan använda mig av. Jag får helt enkelt acceptera att livet är som det är just nu. Men trots det så har jag bestämt mig för att göra det jag vet fungerar. Jag fortsätter gå på

Mitt jobb, Na Möte och träna, trots att jag absolut inte vill det. Men jag vet att det fungerar, just nu är det extra viktigt att hålla fast vid mina rutiner, för min känslor säger annorlunda till mig, men om jag ger efter för dem då vet jag att det inte blir bra i slutändan. Jag försöker tänka såhär att livet kan inte alltid vara enkelt och lätt att leva, men det är nu mitt program behövs, det är nu det ställs på prov, jag brukar säga att det är lätt att vara drogfri och tro på Gud när allt är bra och trevligt, men det är en helt annan sak när allt går åt skogen och ångesten trycker på. 

   Så vad finns det att göra, ingenting mer än att fortsätta framåt och lita på Gud, han kommer ta mig igenom även denna period, om han fört mig till krisen så kommer han föra mig ut ur den också, och det tror jag helt och fullt på! Idag ska jag fortsätta be Gud om hjälp och lita på att en dag så slipper jag den här panik ångesten och förvirring. Om jag fortsätter att göra bra grejer för mig själv så blir frukten god till slut, det vet jag av egna erfarenheter! Jag är helt slut idag och orkar inte skriva så mycket mer idag, men jag har lovat att checka in och skriva så mycket jag orkar varje dag, att svika löftet till mig själv, kommer bara att göra livet värre! 

vad som än händer skall jag inte ta den första

   

  I hela mitt liv så länge jag kan minnas så har jag haft ångest i alla dess olika former. Mer eller mindre faktiskt jag har nästan aldrig varit helt fri ifrån det, just nu är det mer ångest i mitt liv än vad det brukar vara. Det får väl vara så då just nu, men livet måste gå vidare trots det. Jag kan inte lägga mig ner och vänta på att dö, det är inget för mig jag behöver fortsätta gör bra saker trots att det är svårt och andas och är helt yr i kolan 

Just nu så känns allt helt hopplöst. Min erfarenhet säger mig att det går alltid över till sist, och min erfarenhet säger mig om jag gör något så går det fortare över!

    Så vad kan jag göra då ? Jo svaret är enkelt jag måste öka mitt mötesgående, prata mer med min sponsor, fortsätta skriva om mig själv och dela om min sorg och smärta. Jag behöver Gå och jobba och ta mitt ansvar. Jag vet att Gud kommer att vara med mig, jag behöver tillåta honom att ta över ratten, det är det enda sättet. Ibland så måste jag be sinnesro bönen flera gånger i mitt huvud varje timme för att få någon sorts frid i mitt inre. 

   Jag brukar intala mig själv när jag mår så här att detta är precis innan genombrottet det vänder och blir bra, vad som än händer så får  jag inte ge upp. Så länge vi inte tar den där första drogen är det okej och då finns det en chans. Jag tror stenhårt på att det inte kommer att hjälpa mig att ta något det blir bara värre. Jag brukar alltid trösta mig med att jag är inte ensam, jag har faktiskt en hel gemenskap full med människor precis som jag, så jag behöver inte vara ensam, och jag väljer att fortsätta gå på möte och dela med mig om mina känslor, det är så jag tar mig igenom mina dagar, genom en massa möten och genom att ta plats på dem. Jag tror och är helt övertygad om att Gud är med mig igenom allt jag går igenom. 

   Idag så har jag bestämt mig för att fortsätta skriva i den här hävla bloggen, trots att jag verkligen inte vill just nu, det skulle vara skönt och bara låta bli, men jag vet att jag mår bättre av att göra det jag lovar mig själv att göra även om det känns för jävligt just nu. Någon sa till mig en gång, när du går på en Kolbädd så fortsätt bara att gå, om du stannar brinner du sakta upp. Just därför ska jag fortsätta skriva. Jag vet att det är därför jag har ångest i mitt liv just nu för att jag rotat runt i mitt sinne, men smärtan är värt det jag vill igenom ut på andra sidan, att jobba med sig själv är inte alltid lätt, men däremot så är det rätt. Så bara för idag så sitter jag kvar i båten och väntar ut det!   

Striden om mitt tillfrisknade är i mitt sinne !

Efter många år som drogfri och på väg mot en acceptabel medborgare så förstår jag att den största striden om mitt liv sker mellan mina öron. Det har pågått så länge jag kan minnas, det har alltid varit en kraftig konflikt i min skalle om att göra rätt eller fel. Det är nästan som om jag inte vetat bättre att det skulle vara normalt att ha det så. Men idag vet jag att jag lider av en obotlig, tvångsmässig, fysisk och psykisk sjukdom som leder mig till misär och död, men den går att tillfriskna ifrån, genom att arbeta med mig själv och ändra på mitt sätt att tänka, ofta försöker jag att fylla mitt hål i min själ med saker utanför mig själv. 

   Men det är bara en tillfällig lösning, en mer långsiktig lösning på mitt problem är att leva och lära på daglig grund, att spendera mycket tid med människor som är som jag. Genom att prata och dela med mig av mina dagliga utmaningar och lyssna på andras resa en dag i sänder. Det får mig att få kraft och förstånd att leva ett liv i fri ifrån droger och kriminalitet. Idag har jag förstått att jag behöver komma till tro på en kraft starkare än mig själv för att bryta mitt vansinne. Mitt vansinne börjar alltid ta form i mitt sinne och om jag inte delar med mig av det så är risken stor att jag agerar på det och gör mig själv och andra illa. Genom att dela med mig om mitt vansinne innan jag agerar på det kan jag bli befriad ifrån det, oftast när jag delar med mig om det så hör jag hur galet det är.

    Idag så lever jag mitt liv på daglig basis, tar hand om mig själv genom att prioritera att ha ett dagligt andligt program tillhands. Jag tror på att gå på möte så ofta jag kan. Självklart så behöver jag ta hand om alla min bitar i livet. Att hålla igång med att ta hand om min hälsa och sköta om mitt hem och min ekonomi är ett måste. Men jag har levt i kraftig ovillighet till att börja betala tillbaka min skuld jag har till kronofogden under mycket långtid. Men innerst inne så förstår jag att alla plan måste fixas till. Det är en process att komma till tro, nu kan jag inte blunda mer. För att uppnå fullständig frihet, så måste jag ta ansvar på alla område i mitt liv. Allt har sin tid och nu är det dags att börja göra rätt för mig även på det ekonomiska området. 

    Lösningen på mitt problem är att öka medvetenheten på alla områden i livet och få ett förnyat sinne genom att jobba i de tolvstegen. När jag jobbar i stegen med min sponsor så avslöjar jag förnekelse och djupa lögner som hindrar mig ifrån att tillfriskna.  

Eftersom att tillfrisknandet är en strid i mitt sinne så behöver jag komma till tro på Gud som jag uppfattar honom för att få ett andligt beskydd, under många år gick jag runt och försökte tillfriskna på egen hand utan en älskande Gud, för mig var det omöjligt efter en tid kände jag mig som levande död och återfallet var nära. Men med Guds nåd så slapp jag ta ett återfall med droger och jag var redo till att börja tro och våga lämna över. 

    Idag så är jag tacksam för allt jag har och fått av Guds nåd, idag så har jag en chans om jag vågar underkasta mig detta program som jag fått av nåd. Om  jag vågar bli en del av det på daglig basis. Tack Gud för din nåd, livet blir vad man gör det till! 

Jag kan bara städa min sida av gatan!

  

 Ibland känns det som jag upprepar mig när jag skriver men det får vara så då! Jag gör så gott jag kan och skriver om det jag behöver för stunden. Idag har varit en bra lördag, har varit på kurs som mitt körkort kräver vart femte år och tagit ansvar för min framtid, även om jag hellre känner för att ligga i min säng och sova. Men eftersom jag och bara jag är ansvarig för mitt liv så fick jag göra det som jag behövde göra och inte det jag kände för. Mitt ansvar är endast för mitt tillfrisknade och mitt liv, jag kan bara fixa min del. Det är så lätt att börja peka på alla andra och deras handlingar. Exempel om jag har en konflikt med någon så är det faktiskt vi båda två som är skulden till problemet, det krävs två för att dansa en tango. Det enda jag kan göra är att ta ansvar för min del och göra rätt och riktigt men dock bara för min del. 

   Det gäller ju faktiskt samma regler när det kommer till min drogfrihet, jag är bara ansvarig för mitt liv, jag är maktlös inför andras val i livet, även om jag vill att andra ska fatta och förstå vad som är bäst för dem så är det inte mitt beslut, när jag tänker närmare på det så är det rätt skönt att jag bara kan fixa mitt liv, trots det har jag försökt att hjälpa och fixa folk i hela mitt liv och det är väl okej, men jag måste komma ihåg att det är en väldigt skillnad på att bära en annan människa och vara med dem igenom på deras resa. Skillnaden är extremt stor om jag inte låter de gå själv så kommer de förmodligen aldrig att lära sig det iheller, de kommer att räkna med att jag alltid bär dem igenom deras problem. När jag gör det så sätter jag mig själv åtsidan och på vänt, jag glömmer lätt bort mig själv i den processen, för att mitt fokus är på någon annan, det blir lätt ett medberoende och jag blir till en möjlig görare istället. Det slutar bara på ett sätt och det är att jag blir bitter och arg på mig själv och alla andra, tillslut blir jag till en sur och arg gammal gubbe. Det är dags för mig att släppa på alla relationer där jag sprungit runt och möjliggjort deras sjuka beteende och sprungit ifrån mig själv. 

    Det enda sättet jag kommer att tillfrisknade på idag är att ta ansvar för mitt tillfrisknade och förstå att det är på daglig bas och att jag inte kan leva på gamla meriter, tillfrisknade är en färskvara. 

När jag gör fel och det blir drama i mitt liv, så det enda jag kan göra är att fixa min sida av gatan och ha en förhoppning att min mot part tar sin del och sen får jag lämna över resten till Gud.  Det jag för göra är att sluta förvänta mig att människor ska göra som jag vill, allt sker i Guds tid och inte i min. Så om ingen ber mig om hjälp så jag inte kliva in och erbjuda min hjälp, för när jag gör det så blir oftast skit av det, min dåliga självkänsla försöker kompensera genom att vara människor tillags utan att de ens har bett mig om det! Jag ser ett problem utan för mig själv och försöker sen fixa det och få någon sorts bekräftelse om att jag är okej, det är ett jätte dåligt sätt och det gör mig själv illa i slutändan.

Så idag skall jag sluta ta ansvar för alla andra och bara ha fokus på mig själv!

Det finns alltid en väg ut till andra sidan !

Jag tror på Gud och jag vet att han är där och leder mig, och jag vet också att han älskar mig och därför leder mig alltid igenom alla mina utmaningar i livet.

Gud räddar mig oftast inte ur mina situationer utan han är med mig igenom dem, för mig har det gjort en stor skillnad och veta detta!

Ibland så är livet tufft och fyllt av utmaningar, det kan verka som om att allt är kört och det inte finns någon väg ut, så länge vi inte ger upp så finns det alltid en väg ut, en väg igenom allt. Det handlar om att fortsätta att leta och be.

Ibland ser läget svart ut och allt är kört, men då e det bra att veta att runt nästa hörna så är utvägen eller genombrottet, bara fortsätt framåt. Att inte ge upp innan miraklet sker, tror på Gud han ger mig det jag behöver! 

Som sagt om vi vill framåt är det bra att hålla oss i ständig rörelse och lita på att Gud öppnar en väg för oss så vi kommer ut på andra sidan.

Även ett Jetplan behöver motstånd för att kunna lyfta, så motstånd gör att vi växer om vi vågar gå igenom tuffa tider.

Så bara för idag skall jag våga tror på att Gud leder mig och ger mig det mod och den kraft jag behöver för att fortsätta trots det ser mörkt ut i livet, jag ska lita på att Gud tar mig igenom vad jag än möter på min resa!

Jag tror på en Relation med Gud inte på en religon!

Jag är en av de personer som många skulle tänka sig vara den siste att komma till tro på någon form av Gud, bitterhet och hat hade format mig till att spy på allt som hade med kyrka och religon. Att göra. En av mina vänner sa en gång till mig när jag sa att jag tror inte ett skit på Gud, han sa då va bara lugn Rickard, Gud tror på dig och han älskar dig trots att du inte tror på honom. Det fastnade i mitt minne och gjorde ett väldigt stort intryck på mig. 

    Jag hade verkligen svårt att köpa alla regler, hyckleri  och förbud med vår svenska kyrka, det stod mig verkligen upp i halsen. Men det var ändå när ändå något i mig som längtade efter en djup frid och kärlek, jag letade många år efter en tro på något som skulle kunna ge mig någon form av frid och sinnesro. Min bild av Gud var inte så bra, det var en straffande och väldigt arg Gud som inte gick att behaga, min bild av honom var väldigt skev. En föreställning som bygds upp under många år i min barndom, oftast så var det vuxna människor som använt Guds namn i samband med straff. 

   Trots det så stötte jag på ordet Gud i vår gemenskap och det fick mig alltid att fundera på honom, en dag så hade jag en kris i mitt liv och jag började be Gud om hjälp, jag var trött på att vara arg och ensam, jag bad honom att visa sig för mig och få mig att förstå vem han var, det var ett möte där jag förstod att Gud är nåd och frid, han visade mig att lag och religon är människans sätt att beskriva Gud för att få människor under kontroll. Men Gud visade mig att Han är ren kärlek och att han älskar mig trots att jag inte alltid gjort och levt på ett sunt sätt. Gud visade mig att han har tålamod med mig och ger mig den tid jag behöver för att lära känna honom villkorslöst. Mina böner handlade mycket om min önskan att få lära känna honom och hans karaktär, många år senare så vet jag vem Gud är och det har gjort stor skillnad i mitt tillfrisknade. 

   Gud lärde mig att jag har inga skyldigheter mot honom bara rättigheter och att han inte kommer att tvinga sig på mig. Han vill att jag ska komma till honom av min egen vilja. Idag vet jag att han är med mig alltid och kommer aldrig att lämna mig, men att det är upp till mig hur djup och intim relation jag vill ha med honom. Idag är ett liv utan Gud en väldigt skrämmande tanke, jag förstår att tillfrisknade är på många sätt en andlig strid och utan Gud är jag förlorad.  

   Jag började med att be vår helt underbara sinnesro bön och den har skänkt mig väldigt mycket frid och kärlek, idag ber jag lite annorlunda men sinnesro bönen är fortfarande med mig och väldigt viktig för mig på alla sätt.