Jag är en av de personer som många skulle tänka sig vara den siste att komma till tro på någon form av Gud, bitterhet och hat hade format mig till att spy på allt som hade med kyrka och religon. Att göra. En av mina vänner sa en gång till mig när jag sa att jag tror inte ett skit på Gud, han sa då va bara lugn Rickard, Gud tror på dig och han älskar dig trots att du inte tror på honom. Det fastnade i mitt minne och gjorde ett väldigt stort intryck på mig.
Jag hade verkligen svårt att köpa alla regler, hyckleri och förbud med vår svenska kyrka, det stod mig verkligen upp i halsen. Men det var ändå när ändå något i mig som längtade efter en djup frid och kärlek, jag letade många år efter en tro på något som skulle kunna ge mig någon form av frid och sinnesro. Min bild av Gud var inte så bra, det var en straffande och väldigt arg Gud som inte gick att behaga, min bild av honom var väldigt skev. En föreställning som bygds upp under många år i min barndom, oftast så var det vuxna människor som använt Guds namn i samband med straff.
Trots det så stötte jag på ordet Gud i vår gemenskap och det fick mig alltid att fundera på honom, en dag så hade jag en kris i mitt liv och jag började be Gud om hjälp, jag var trött på att vara arg och ensam, jag bad honom att visa sig för mig och få mig att förstå vem han var, det var ett möte där jag förstod att Gud är nåd och frid, han visade mig att lag och religon är människans sätt att beskriva Gud för att få människor under kontroll. Men Gud visade mig att Han är ren kärlek och att han älskar mig trots att jag inte alltid gjort och levt på ett sunt sätt. Gud visade mig att han har tålamod med mig och ger mig den tid jag behöver för att lära känna honom villkorslöst. Mina böner handlade mycket om min önskan att få lära känna honom och hans karaktär, många år senare så vet jag vem Gud är och det har gjort stor skillnad i mitt tillfrisknade.
Gud lärde mig att jag har inga skyldigheter mot honom bara rättigheter och att han inte kommer att tvinga sig på mig. Han vill att jag ska komma till honom av min egen vilja. Idag vet jag att han är med mig alltid och kommer aldrig att lämna mig, men att det är upp till mig hur djup och intim relation jag vill ha med honom. Idag är ett liv utan Gud en väldigt skrämmande tanke, jag förstår att tillfrisknade är på många sätt en andlig strid och utan Gud är jag förlorad.
Jag började med att be vår helt underbara sinnesro bön och den har skänkt mig väldigt mycket frid och kärlek, idag ber jag lite annorlunda men sinnesro bönen är fortfarande med mig och väldigt viktig för mig på alla sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar