Tidigt i mitt tillfrisknade så förstod jag att jag inte är något offer. Det mycket möjligt att jag en gång när jag var väldigt ung att jag varit ett offer det började ju så! Men med åren så har jag skapat det mesta av mina egna problem. Den onda cirkeln är att sårade människor fortsätter att såra andra, och så är den onda cirkeln igång. Den måste brytas genom att jag förstår att jag är värd bättre. Genom att ta ansvar för mina handlingar och gottgöra genast när jag gör fel, jag kan bara städa min sida av gatan. Det är bara vad jag gör som är mitt.
Det betyder inte att jag är någons dörrmatta eller sopkorg ihäller! Att ta ansvar betyder också att sätta gränser och inte acceptera att människor bär sig illa åt. Jag bestämmer vad jag vill ha för folk i mitt liv, genom att välja fel människor som bara tar min energi och inget ger så har jag lätt skapat mina egna problem.
Ett gammalt ordspråk säger att man inte ska kasta pärlor till svin, oftast när jag gör det så kostar det mer än vad det smakar, det är en väldig bitter eftersmak, och det är slöseri med tid och energi.
Livet händer alla människor och det är hur vi väljer att möta det som ibland skapar våra egna problem, saker som är väldigt jobbiga och känslomässiga blir problem när vi inte tar tag i det med en gång och stuvar ner dem i vår ryggsäck, flera år senare när vi fortsatt att trycka ner saker så kommer det att bita mig i rumpan när ryggsäcken är för full och går sönder! Många stora problem har varit väldigt små ifrån början, men med åren har de växt och blivit livsavgörande för mig. Genom att ta tag i saker på en gång så slipper jag detta, en dag förstod jag att roten till alla mina problem är jag! Jag har oftast sett problem och behov hos andra och försökt att hjälpa till, faktiskt utan att någon frågat mig om hjälp,
Nästan alltid så har jag åkt rätt in i kaos och drama. Oftast är det mitt medberoende som talar och det slutar med att jag springer runt med bitterhet och harm, så här många år efter så förstår jag att det är inte värt att leva på detta vis, jag har nämligen väldigt svårt för att ge mig själv vad jag behöver, men det finns ett sjukt begär och springa och hjälpa alla andra, kanske för att jag vill bli omtyckt och få någons godkännande, för mig handlar det om min dåliga självkänsla.
Jag måste först godkänna och bekräfta mig själv innan jag söker det hos andra. Att blicka uppåt och låta Gud som jag uppfattar honom ge mig av sin kärlek är mycket bättre än att hamna i sjuka relationer till människor, Gud älskar mig villkorslöst och den kärleken är den enda som kan fylla mitt stora hål i min själ. I hela mitt liv har jag gått runt och ställt mig den stora frågan, hur kan jag göra för att bli omtyckt.
Den frågan är så felställd och väldigt sorglig, för vad jag indirekt säger till mig själv är att ingen tycker om mig. Jag borde formulera om frågan till hur kan jag göra för att bli mer omtyckt istället, det blir automatiskt en väldigt stor skillnad eftersom att det betyder att jag redan är omtyckt och att jag inte behöver göra något för att vara älskad, jag har börjat att förstå och ställer mig den nya frågan varje dag och förstår vilken skillnad det är. Allt börjar med mig, jag måste tänka på vad jag ställer för frågor till mig själv, så som jag frågar får jag också svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar