vad som än händer skall jag inte ta den första

   

  I hela mitt liv så länge jag kan minnas så har jag haft ångest i alla dess olika former. Mer eller mindre faktiskt jag har nästan aldrig varit helt fri ifrån det, just nu är det mer ångest i mitt liv än vad det brukar vara. Det får väl vara så då just nu, men livet måste gå vidare trots det. Jag kan inte lägga mig ner och vänta på att dö, det är inget för mig jag behöver fortsätta gör bra saker trots att det är svårt och andas och är helt yr i kolan 

Just nu så känns allt helt hopplöst. Min erfarenhet säger mig att det går alltid över till sist, och min erfarenhet säger mig om jag gör något så går det fortare över!

    Så vad kan jag göra då ? Jo svaret är enkelt jag måste öka mitt mötesgående, prata mer med min sponsor, fortsätta skriva om mig själv och dela om min sorg och smärta. Jag behöver Gå och jobba och ta mitt ansvar. Jag vet att Gud kommer att vara med mig, jag behöver tillåta honom att ta över ratten, det är det enda sättet. Ibland så måste jag be sinnesro bönen flera gånger i mitt huvud varje timme för att få någon sorts frid i mitt inre. 

   Jag brukar intala mig själv när jag mår så här att detta är precis innan genombrottet det vänder och blir bra, vad som än händer så får  jag inte ge upp. Så länge vi inte tar den där första drogen är det okej och då finns det en chans. Jag tror stenhårt på att det inte kommer att hjälpa mig att ta något det blir bara värre. Jag brukar alltid trösta mig med att jag är inte ensam, jag har faktiskt en hel gemenskap full med människor precis som jag, så jag behöver inte vara ensam, och jag väljer att fortsätta gå på möte och dela med mig om mina känslor, det är så jag tar mig igenom mina dagar, genom en massa möten och genom att ta plats på dem. Jag tror och är helt övertygad om att Gud är med mig igenom allt jag går igenom. 

   Idag så har jag bestämt mig för att fortsätta skriva i den här hävla bloggen, trots att jag verkligen inte vill just nu, det skulle vara skönt och bara låta bli, men jag vet att jag mår bättre av att göra det jag lovar mig själv att göra även om det känns för jävligt just nu. Någon sa till mig en gång, när du går på en Kolbädd så fortsätt bara att gå, om du stannar brinner du sakta upp. Just därför ska jag fortsätta skriva. Jag vet att det är därför jag har ångest i mitt liv just nu för att jag rotat runt i mitt sinne, men smärtan är värt det jag vill igenom ut på andra sidan, att jobba med sig själv är inte alltid lätt, men däremot så är det rätt. Så bara för idag så sitter jag kvar i båten och väntar ut det!