Idag är en sån dag, jag är faktiskt ledsen och det är helt okej. Trots det så har jag gjort det jag behöver göra idag. Jag gick upp och bad Gud om hjälp i morse, sen innan jag han känna efter så gick ut och gick 4 km till jobbet. Det känns inte bra när jag ska gå ut och gå, har ont i mina fötter och tycker det blåser mycket, därför jag gör det ändå är för att jag vet att det kommer att göra mig gott sen. Om jag bara gör sånt som jag känner för att göra då går jag snart ut och använder igen.
Jag har fått lära mig att livet är som det är, ibland så går vi igenom tuffa tider, men trots det så behöver jag ändå dyka upp i vardagen och ta mitt ansvar! För om jag bara lägger mig ner och väntar på att det ska bli bättre då kan jag få vänta i hela mitt liv, om jag inte gör något så händer det heller inget. Det finns ingen människa som alltid mår bra, men trots det så måste vi ändå gå upp och leverera!
Min sponsor har lärt mig att det är okej att vara ledsen, det är okej att gråta. Det är en enorm styrka att våga visa sin sorg och prata om den, för mig är det enda sättet att komma ur det, det fanns en tid i mitt liv när jag skojade bort allt och var rolig och fick folk att skratta, men det var på min bekostnad. Jag var rolig för att slippa känna på min sorg och min smärta, det var en fas i mitt liv. Senare i livet så sprang jag runt och var arg och bitter på alla, det var också en flykt för att slippa känna på mina känslor.
Jag är ledsen och känner mig ofta ensam, det som räddar mig ifrån att deppa ihop helt är att gå till mitt jobb. Fortsätta gå på möte! Dela med mig och ta plats på möte, träna och promenera. Att skriva om det och prata om min sorg med sponsor och vänner, våga vara ärlig om hur jag känner, såna handlingar får mig att orka gå igenom visa dagar. Det sämsta jag kan göra är att låsa in mig hemma och isolera mig i serier och tv-spel. Jag behöver möta livet och gå emot vad jag känner.
När jag gör det så tror jag på att jag kommer att komma ut på andra sidan som en ny människa! Någon klok man sa en gång till mig, när du går igenom helvetet bara fortsätt att gå, för det är det enda sättet att komma ut på andra sidan. Av egen erfarenhet så vet jag att så är fallet, det är det enda sättet det vet jag, även om det är tufft att gå igenom så måste jag göra det, men jag kan välja att inte gå igenom min smärta och sorg själv, när jag delar den med andra så blir det mycket enklare, att vara ensam med min smärta och sorg är För mig ett rent helvete.
Idag skall jag omfamna livet och gör det bästa av denna dagen, så länge jag gör vad jag kan, så tror jag på att Gud gör resten. Jag tror att Gud aldrig ger mig mer smärta än vad jag klarar av att bära, det är jag helt övertygad om, oftast när jag tror att jag inte orkar mer så har jag minst 50 % kvar att ge, det är som ett träningspass jag kommer in i andra andningen efter ett tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar