Uppåt, inåt och utåt, trons kraft är lösningen på vårt problem

Jag har fått lära mig att jag har en sjukdom som slår mig på alla plan, en psykisk, fysisk och spirituell sjukdom. Ett andligt problem, behöver en andlig lösning. Jag behöver släppa mig själv och komma till tro. Var ifrån får jag min styrka ifrån egentligen, en kraft starkare än mig själv är nåt jag behöver en god sådan kraft är vad jag behöver. Personligen tror jag på Gud och jag vet att han är god och att han är en älskande Gud. Han är på min sida och han har skapat mig som den jag är, jag är inget misstag utan en unik människa. 

   Idag vet jag att i egen kraft löser sig ingenting och en del av min sjukdom är vansinnet och besattheten av att använda droger eller någon annan destruktiv kraft som håller på att förgöra mig. Jag behöver kapitulera inför faktumet att om jag är själv är jag i väldigt dåligt sällskap. Även om vi tillsammans i programmet är en bra och god kraft, så har jag genom åren förstått att det räcker inte i längden. Gud är vad som behövs i mitt liv, därför behöver mitt fokus börja med honom på daglig basis. 

   Att komma till tro är en daglig process som jag förstått är en färskvara, det behövs fyllas på varje dag. Om jag inte underhåller min tro så blir den försvagad och bortglömd, mitt andliga liv dör och jag blir kall och väldigt ensam, ett liv utan Gud gör mig ensam och isolerad.

Det finns ett stort hål i min själ som bara kan fyllas med Gud, jag har provat med droger, saker utanför mig själv, andra människor och en massa olika besattheter, hålet blir bara större och större tills sist driver det mig till vansinne och fördärv. Ju snabbare jag förstår att jag inte är gjord och skapad till att vara min egen Gud och herre, desto snabbare kan jag gå vidare och låta Gud gör sitt, och om jag gör vad jag kan så är jag övertygad att han resten.

    Idag skall jag släppa min egen vilja och rikta mitt fokus uppåt på Gud, och låta han älska mig så han kan fixa mitt inre med sin kärlek, så att jag kan rikta mig utåt till andra likasinnade  och ge vidare av det jag fått en gång av nåd.