Ärlighet mot sig själv föder ödmjukhet

Att våga vara ärlig mot mig själv är en nödvändig princip för att kunna uppnå en ödmjukhet, jag behöver våga att erkänna alla mina fel och brister för att kunna uppnå ödmjukhet inför livet, Inte förens jag vågar möta mig själv som jag är och erkänna mig slagen av livets omständigheter, bara då finns det en chans för mig att ropa på hjälp, att be Gud hjälpa mig att avlägsna mina brister och karaktärsfel.

Om jag är fullständigt uppriktig och ärlig mot mig själv så ser jag att jag inte är perfekt och att ett liv i egen kraft bara leder mig till misslyckande på alla plan, ett liv för mig utan gud är meningslöst. Jag är helt körd och mina defekter äter upp mig, i min egen kraft blir jag högmodig, girig, bitter och oärlig, snart möter jag mig själv på botten.

Kapitulationen är oftast nära och jag kan börja bygga stabilt igen. ibland är botten en bra plats att starta ifrån, det ger mig nya möjligheter, Guds nåd ger mig en chans till. Men jag behöver inte hamna på botten om jag bara följer den väg som Gud har för mig. men om jag faller så är det bara att borsta av sig dammet och resa mig upp igen och göra om, och göra annorlunda grundat i Guds nåd.

När jag vågar vara ärlig mot mig själv, så ser jag att i mig själv är jag svag, men i Gud är jag stark och inget är omöjligt. Att våga erkänna guds favör och kärlek för mig på alla sätt, Gud är med mig igenom allt jag går igenom i livet. Jag är aldrig mer ensam, aldrig igen och hans nåd varar för evigt.

Matteus 6:33 Nej, sök Guds rike först och du skall få allt det andra med!

Allt börjar med honom, det enda som jag behöver ha koll på är att komma till Gud först så kommer allt jag behöver komma till mig på olika sätt. En diabetiker har en dödlig sjukdom som säger att måste ha insulin, det gör nog en ganska ödmjuk inför livet, det första man gör är att ta en dos för att kunna börja leva.

För mig är det likadant, utan att bjuda in herren i mitt liv ruttnar jag fullständigt på min insida. Jag behöver gud först innan jag gör något annat, ibland är min bön bara ett enkelt "hjälp mig Gud". När jag börjar förstå min svaghet först då kan jag bli ödmjuk inför Guds kraft och kärlek.

Skorpionen, paddan och synden

Det var en gång en padda som skulle simma över en stor flod. En skorpion ville också över floden men kunde ta sig över på egen hand för då skulle han drunkna, eftersom han då inte kunde simma. Skorpionen frågade då paddan om han fick åka på paddans rygg för att ta sig över floden.

- Nej, då kommer du bara sticka mig och då sjunker vi båda två, sa paddan.

- Tror du att jag är helt puckad eller? Då dör vi ju båda, svarade skorpionen och fortsatte;

Om jag lovar att inte sticka dig då kan jag väl få sitta på din rygg?

Paddan funderade en stund och till sist gav han med sig. Skorpionen tog sig upp på paddans rygg och paddan började simma. Mitt på floden stack skorpionen paddan i baken och paddan skrek rakt ut ”

- Vad gör du!! Nu dör vi ju båda två! Är du dum eller?

Skorpionen svarade lätt och ledigt:

- Jag är ledsen kompis, men det ligger i min natur. Jag kan inte hjälpa det. Jag bara måste sticka. Jag är ju skorpion.

Precis så är det med synden, tror jag. Det ligger i vår natur att synda. Om vi inte är starkt kopplade med vår Gud och förstår att det handlar om en färskvara som vi behöver fylla på varje dag med bön, att våga vända oss ödmjukt till Gud, annars går ofta snett. Vi får skörda frukten av vårt handlande. som man bäddar får man ligga, bädda bra och ligg bekvämt.




Att leva med Gud är att kapitulera och tro på daglig basis. Gud är vårt antivirusprogram. Det behöver köras och installeras varje dag för att det ska fungera korrekt.