söndag 25 juli 2010

Uthållighet


Den egenskap och andlig princip som är nödvändig för att ingjuta tro är uthållighet. Om jag gör fotarbetet så kommer ofta resultatet av sig själv, då ökar min tro samtidigt. frukten av att handla blir alltså God, och jag vågar säga att det bygger min karaktär, men ha tålamod och ta en sak i taget, allt har sin tid. när det gäller uthållighet är ju som att när jag går i helvettet så är det lika bara att fortsätta att gå, där är det inte läge att campa och grilla då brinner jag ju upp och blir en kolbit, vad jag menar med det är ju att det slutar med bitterhet, fortsätt att gå även om det gör ont, du kommer ut på andra sidan, stannar du står du kvar. Min attityd behöver vara inställd på att för varje steg jag tar ju närmare är jag att lyckas!

Om jag vill kunna förvandla en vision eller en dröm så är den egenskap nödvändig, annars så ger jag ofta upp halvvägs. Grunden i min uthåligheten är just min viljestyrka och en önskan om att fullfölja. Jag skull vilja påstå att uthållighet som alla andra egenskaper är en gåva ifrån Gud som jag varje dag kan be om att få bli bättre på, och så med allt annat så är det ju bara öva öva som gäller, desto mer jag tränar desto bättre blir jag ju.

Om det är en grej den närmaste tiden som jag vill se mer av i mitt liv så är det just uthålliget, på alla områden, ex på jobbet göra det lilla extra, på gymmet köra en extra reptetion på varje övning, i bön sitta längre och bara vara med gud och låta honom fylla mig med hans kärlek och kraft.

Sanningen om mig är att brist på uthållighet i min tidare historia har gjort att jag inte alltid lyckats med något som jag beslutat mig för att göra, Men samtidigt det som hjälper mig att bli mer uthållig är ett starkt varför! När jag vet varför jag gör något så blir jag farlig och mitt beslut blir min drivkraft framåt. Men som jag sa innan allt börjar med en önskan. Inna jag börjar att göra något kan jag ju sätta mig ner och beräkna priset, är jag villig till att betala det, oftast kostar det ju blod svett och tårar! tre steg till framgång är Tanke, beslut, handling. Handlingar och inte ord är det som räknas,för det är på våra handlingar som man kan se om vi menar allvar eller inte! alltså istället för mycket snack och liten verkstad är det mycket verkstad och lite snack!
Love living, Live loving

lördag 24 juli 2010

Maskerna måste bort


”[I åratal] dolde vi vår dåliga självkänsla genom att gömma oss bakom falska masker, som vi hoppades skulle lura folk...Maskerna måste bort.”

Det är dags att våga vara mig själv, jag duger som jag är, och den bekräftelse i första hand som jag behöver är ifrån Gud. Jag kan inte bygga mitt liv på vad andra människor tycker.

Det är dags för att våga lita på Guds ord, att jag är perfekt skapad som jag är. Idag är det högtid att våga be Gud om hjälp att vara mig själv.

När smärtan kommer skall jag välkommna den, för den innebär tillväxt och förändring.

Att våga be regelbundet om Guds favör på alla plan i mitt liv, Gud vill ge mig ett nytt liv tillsammans med honom, först måste jag våga släppa alla masker som inte är jag och låta Gud forma mig till den han det är tänkt för mig att vara.
Gud älskar mig för den jag är och inte för det jag gör. Hans nåd vara för evigt.

Jag skall släppa taget om mina masker och låta min självaktning växa.

Acceptans leder till frihet, att kunna gå vidare i livet



Livet är som ett parti poker, man får spela den hand man får, göra det som krävs med den hand man har, vad jag menar här är att livet har olika säsonger, precis som med vädret så är det ibland sol och ibland regn, så är det i poker med vissa rundor får vi bra kort och andra sämre, det är bara till att acceptera och göra fotarbetet. 

Det finns inga problem, alla problem går att lösa och de problem som inte går att lösa får jag acceptera och lära mig att leva med då är det heller Inget problem, det blir vår styrka istället när vi delar med oss om hur vi har lärt oss att leva med det till andra människor som går igenom samma utmanningar i livet, Acceptans är nycklen till kapitulation. 

   Lidandet i att aldrig förändras, och smärtan av att förändrads, lidandet leder till död, men smärtan leder till tillväxt och frihet. Och allt börjar med att acceptera och kapitulera och be Gud att hjälpa mig att få uthållighet och tålamod.

    Gud är med mig i min smärta. I mitt lidande har jag ofta vänt mig bort ifrån Gud, det är ganska viktigt att veta att Gud har aldrig vänt sig bort ifrån oss, han är alltid med mig.  När jag känner smärta  är då svagheten är på väg att lämna kroppen. 

    Jag behöver acceptera att om jag vill ha något då får jag beredd att betala priset, göra jobbet. Att komma ihåg att jag kan inte leva på gamla meriter och att allt handlar om en färskvara. Det är som med färskfrukt, den kallas för färsk däför att den blev ganska nyligen plockad. Om den ligger för länge ruttnar den och går inte att äta, lite så är det med vår tro också. Vi behöver förstå att om vi inte fyller på med andlighet så ruttnar vi oftast innifrån och ut, vi behöver förstå att leva med Gud är en färskvara på daglig basis.

   Jag måste våga lita på vad än som tagits ifrån mig pågrund av löngner och osanningar om vem jag är, kommer Gud att ge mig dubbelt igen, om jag är berred att sträcka mig framåt och glömma det som ligger bakom mig, alltså jag behöver släppa taget och lita på att Gud har allt under kontroll, för att kunna gå vidare mot en helt underbar och fantasisk framtid. 

Jag måste komma ihåg att Gud börjar där jag slutar, därför måste jag kapitulera idag, i varje slut finns en ny början. Därför behöver jag ge upp och låta Gud styra skutan, han kommer att ta mig mycket längre än jag ens vågat drömma om.

    Jag har förstått att jag behöver våga be om Guds favör över mitt liv, att bekänna Guds favör över alla områden i mitt liv. Att han sänder rätt människor i min väg och rätt lösningar. Idag har jag börjat att förstå att utan Gud i mitt liv är jag helt körd, livet är mennigslöst utan Gud på min insida, jag behöver bekänna för mig själv att jag är skapad av honom och för honom. 

   Jag behöver börja förstå att det handlar mindre om mig och mer om honom, Gud behöver vara i centrum i allt jag gör i min vardag. 

torsdag 22 juli 2010

Att ge upp egensinnet




”Vi vill och kräver att det alltid blir som vi vill. Av våra gångna erfarenheter borde vi veta att vårt sätt att vara inte fungerade.”

Idag Jag skall planera att utföra Guds vilja, inte min egen. Om jag finner att jag är på kant med allt omkring mig skall jag ge upp mitt egensinne, och våga sträcka ut en hand till någon annan. Idag skall jag komma ihåg att min tacksamhet kan hjälpa någon annan att hitta rätt väg.

Ett leende kan förändra en hel dag för någon annan, jag skall tänka på att tala ut uppbyggande ord idag till de jag har i min omgivning, jag skall komma ihåg att gud älskar mig och är med mig i allt. Idag skall jag ta mitt ansvar och gå före, vara en sann förebild, idag skall jag sätta min tacksamhet som attityd gentemot andra människor.

Idag skall jag välja kärlekens och fridens väg, Jag skall komma ihåg att det inte handlar så mycket om mig utan om vad jag kan göra för någon annan.
Älska gud, Älska Livet, Älska Människor
Love living, live loving

onsdag 21 juli 2010

Våga ta ett steg i tro


Ibland sitter jag hellre kvar i ett tryggt helvette än ger mig in i ett okänt paradis, min rädsla styr och håller mig tillbaka, mina defekter försvagar och håller mig fängslad i mitt förflutna. Mitt förflutna har inget med min framtid att göra, det som har varit kan jag inte göra något åt, men det som är och ska komma har jag ett val att göra annorlunda. Därför är det så viktigt att jag vågar drömma och visionerna, när en man inte ser sin framtid, går han oftast tillbaka till sitt förflutna där han är trygg. Livet är fullt med möjligheter, jag behöver be Gud, att hjälpa mig att se och våga ta del av dem. Idag ska jag gör min del, så kommer Gud göra sin. Jag vågar stå kvar även när det är lite stormigt och rädslan kommer, Jag tror att Gud tar hand om mig idag. Gud har en underbar framtid för mig, men det börjar med att våga ta ett steg i tro, Gud är med, jag är aldrig mer ensam igen.

tisdag 20 juli 2010

”Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt beroende, att våra liva hade blivit ohanterliga.”




Det första steget börjar med ”vi” och den finns en orsak till det. Det ligger stor styrka i ett


verbalt erkännande av vår maktlöshet, och när vi går på möten och gör detta erkännande


vinner vi mer än personlig styrka. Vi blir medlemmar, en del av ett kollektivt ”vi” som tillåter


oss, tillsammans, att tillfriskna från vårt beroende. Med medlemskapet i NA följer en rikedom


av erfarenhet: erfarenheten hos andra beroende som har funnit en väg att tillfriskna från sin


sjukdom.


Vi behöver inte längre försöka lösa vårt beroendes gåta på egen hand. När vi ärligt erkänner


vår maktlöshet inför vårt beroende kan vi börja söka efter ett bättre sätt att leva. Vi kommer


inte att söka ensamma – vi är i gott sällskap.


Bara för idag: Jag skall börja dagen med ett erkännande av min maktlöshet inför beroendet.


Jag skall påminna mig själv om att det första steget börjar med ”vi”, och veta att jag aldrig behöver vara ensam med mitt beroende igen.

måndag 19 juli 2010

Att våga gå vidare!!!




Ibland är det bara dags att lämna visa saker, alla kapitel har sitt slut, men i varje slut finns en ny början. Jag litar på att Gud vill föra mig på rätt väg till rätt plats. under en längre period har jag känt att det är dags att gå vidare och starta på nytt, det gör mig ledsen och lite rädd. ibland är det tryggt att stanna kvar i ett känt helvette än att gå in i ett okänt paradis. Men jag vet att Gud älskar mig och har en helt underbar plan för mig. Jag är inte längre ensam och rotlös, Gud är med mig för alltid. Han har en plats för mig, Jag saknar en familj att vara trygg i, där det inte bygger på vad jag gör utan vem jag är. Idag vet jag vem jag är, jag är en ny människa Gud har gett en ny chans, en ny start. Jag vet att en dag så hittar jag min familj, men tills dess så ska jag aldrig sluta söka.

Riktiga vänner och familj finns kvar även när stormen kommer, min första övervakare sa till mig en gång, jag skiter i vad du säger jag tittar på vad du gör, allt syns i vårt handlande, och ibland så är det bara så mycket snack och liten verkstad, tyvärr jag orkar inte längre bygga mitt liv på en massa luftslott, det är dags att titta på handling och följa det. En sann ledare går i täten och föregår med gott exempel, det är sådana jag vill följa, det är en sådan ledare jag vill bli. Ett ordspråk som jag lärt mig nyligen är "change and everthing will Change"

Allting börjar med mig, vill jag få någon att göra något så får jag göra det själv först. Ibland så tror jag i just livskriser så blir vi medvettna om vi har rätt människor runt oss eller inte, står de kvar när det blåser eller drar de så fort det hettar till, klart det gör ont att bli sviken. men det är bättre det än att leva med människor runt sig som är falska och drivs av en massa dolda agendor. En massa yta klarar jag mig gott utan, jag vill vara äkta och vara en människa som menar vad jag säger och säger vad jag menar.

Jag har klarat mig utan människor i hela mitt liv, och det gör ont ibland men sånt är livet. Det häftiga är att det enda jag behöver är en älskande Gud, att leva med vetskapen om att Gud alltid är med mig oavsett vad. Jag är hellre ensam än med människor som inte vill ha mig där, acceptera mig som jag är eller så skit i det. Nu är det slut med att försöka passa in, Jag är den jag är och det är jag stolt och glad för.



Det är dags för mig att sluta söka bekräftelse hos andra människor, jag har ett hål i mig som bara Gud kan fylla upp med sin kärlek. Det är dags för Rickard Lidén att sluta försöka passa in i sammanhang som helt enkelt är helt fel, att sluta försöka vara en som jag inte är. Mitt namn är Rickard Lidén och jag är en Tacksam beroende som har en stol på Anonyma Narkomaner var jag än kommer i hela världen, det är fett, jag behöver inte göra mig till någon jag inte är. ibland så försöker vi människor passa in i sammanhang som vi inte är skapade till, bara slöseri med tid.
Gud älskar mig och har gett mig en plats på Na, jag behöver inte springa och söka någon annanstanns, allt finns där, även Gud och nej det handlar inte bara om mig.

Jag är skapad och satt på Na för att föra vidare ett budskap om tillfrisknande till de som fortfartande lider där ute, det är mitt enda huvudsyfte, att finnas för andra människor som lever i misär och inte vet hur de ska göra för att bli fria. Vårt budskap handlar om hopp och kärlek, vi är ett budskap, ett levande bevis på att det går för vilken beroende som helst att bli drogfri, bara vi är redo att göra det fotarbete som krävs.

Min bas min grund finns på Anonyma narkomaner, där är jag född och där hör jag hemma, där är jag behövd. Vi är alla värdefulla bitar i ett stort pussel, alla bitar är livs viktiga. Idag förstår jag att jag är den som Gud älskar och han har gett mig det heligaste han har, liv och kärlek, inte för att jag ska sitta på röven och behålla det för mig själv utanför att ge det vidare till de som vill ha det, jag tror att ett liv med Gud är inte för dem som behöver det utanför de som vill ha det.

Skillnaden mellan religon och en relation är att de som tror på en religon är rädda för att dö och komma till helvetet, men en relation med honom är för de som redan varit där och vill leva ljus och en tillvaro fylld med Kärlek och frid tillsammans med Gud, en personlig relation med Honom som har dött och uppstått för mig. Livet är fyllt med hopp. Att våga hålla fast vid Gud även när det är jobbigt, det är inte lätt men så rätt.