måndag 13 januari 2020

Besegrade och desperata blev vi villiga till att göra en förändring !!!








Det var av ren och skär smärta som jag valde att bli drogfri, jag insåg att jag var en looser, Och det störde mig rejält, för min innersta önskan har alltid varit att bara att bli omtyckt och accepterad som den jag är, men som den extrema personlighet jag alltid haft så har jag aldrig passat in någonstans. Och jag led något kopiöst av att vara utanför.

Missbruket var bara ett nödvändigt ont för att slippa all utanförskap och trycka undan den värsta smärtan, brukar säga så här att drogerna räddade mitt liv en gång tills det slutade fungera och verkligheten kom och knackade på dörren.

För mig var det bara Guds nåd som har räddat mitt liv och fört mig till Anonyma Narkomaner, ett förvandlings program för vi som vill och tror på att vilken beroende kan sluta använda droger i vilken form som helst om vi vill och är bereda att göra jobbet, för det är ett hårt arbete att tillfriskna på daglig bas, men det är ett rättvist program, för vi får det vi sätter in och mer till och med, det är där Guds nåd kommer in och hjälper oss. Men allt börjar med mitt fotarbete, jag gör vad jag kan och orkar, så får jag lita på att Gud kommer göra resten.

Jag har inget som helst ansvar för min beroende sjukdom, men inför mitt tillfrisknade har jag full ansvar, och vad jag ger är det jag får, idag har jag förstått att jag kan bara behålla det jag har genom att ge det vidare
Hemligheten är att ge och finnas för andra beroende, det är endast då jag får njuta och se all den kärlek detta underbara program har att ge, idag behöver jag förstå att jag behöver gå upp på morgonen och klä på mig och sen dyka upp i livet och vara del av det så bra jag kan, möte är ett livs viktigt forum för mig, jag behöver träffa människor som jag och låta mig vara en del av deras resa, detta gör mig så tacksam, livet har massor att ge om jag bara är villig och dela med mig av mitt.

Det har varit en tuff dag idag första dagen på jobbet och det har gjort mig mjuk i kolan, men det känns fantastiskt skönt att få skriva även om jag inte orkar egntligen, tack alla läsare ni är fantasiska, tillsammans gör vi detta.

söndag 12 januari 2020

Jag och min stora trut !!!




ofta så har pratar jag en del utan att tänka, det bra liksom kommer ut och ibland så blir det bara för bra helt enkelt, nu på nyår så bestämde jag mig får att jag ska skriva 365 dagar och det låter ju väldigt bra, men handlingen ska till också, så nu har jag 353 dagar kvar att skriva, men det är något som jag ser framemot, men ibland så ångrar jag detta utalande.
men resultatet att det var ett gäng som tyckte det lät bra och hängde på, det kändes genast lättare och roligare. Vi tillsammans kan mer än jag ensam. Jag älskar vår litteratur och några bibliska böcker
Just idag kom jag och tänka på en mening i Ordspråksboken 18:21 [som jag bara älskar
Tungan har makt över död och liv den som gärna brukar den, går äta dess frukt ]

Tungan är en liten kroppsdel men kan sätta nationer i brand och starta världskrig och massa väldigt jobbiga konsekvenser, men den kan också säga väldigt fina saker och skapa fred mellan stora länder och riken, det är just hur vi väljer att använda oss av den.

Det är viktigt att vi förstår att tungans makt ät total och gör skillnad på liv och död, ett enda ord ifrån oss kan både bygga upp eller bryta ner någon annan.

Makten och kraften i vår Tunga är total och är fylld av skapande kraft, varje ord är viktigt och gör skillnad i vår verklighet, Så tänk på vad du säger till dig själv och andra, det betyder kanske skillnaden mellan liv och död just då för någon.

Genom att uppmuntra våra medmänniskor runt omkring oss, gör att livet blir enklare för både dem och oss. Att komma ihåg någons namn och bara säga hej när vi möter någon i hissen eller i Affären öppnar oftast en dörr till vänskap eller någon annan Möjlighet på längre sikt.

För mig är det viktigt att bli bemött av mina med människor med närvaro, respekt och glädje,  men då är det ju ännu viktigare att jag börjar med att bemöta andra så också, den förändringen som jag vill se i världen, den får jag först bli innan jag kräver den av andra människor.

Sen blir livet mycket enklare att vara en trevlig medmänniska istället för en själv centrerad buffel, och de jag ger ut det får jag oftast tillbaka och det ger en väldigt bra känsla..            

Så bara för idag så skall jag se människor och uppmärksamma och uppmuntra för att göra livet båda enklare och roligare för mig själv och andra!!

lördag 11 januari 2020

Vi behöver ha en hög lägsta nivå, för när det är skarpt läge så håller vi längre och vet vad vi ska göra när allt går åt skogen



Jag fick lära mig att lära min ben gå till möte, man sa att gå på 90 möte på 90 dagar, för att när knoppen inte vill så går kroppen dit ändå av ren rutin, för mig handlar tillfrisknandet om att bygga en säker grund som står fast även när krisen och stormen kommer.

Chansen är större att jag fortsätter att gå på möte, gör service och jobbar i stegen när livet händer och all kaos släpps lös om jag har gjort det till en vana med disciplin och rutin. Alltså vad jag behöver göra är att skapa sunda rutiner, fylla mitt liv med disciplin sunda vänner och fortsätta ta ansvar på alla plan i mitt tillfrisknade.

Idag tar jag mig som själv som exempel. Jag har haft tider då allt verkar rasa och smärtan är total, men jag har rivit mitt hår och mina känslor har kört över mig totalt, då har jag hållit fast vid ett litet halmstrå och det har varit mina NA möte, min Gud och mina vänner, och sunda rutiner som kaffekokningar, jobba med sponsier och fortsatt kontakt med sponsor och mycket mer.
eftersom att jag klippte med det gamla livet för längesen, så har jag inga kontakter och vänner kvar eller nr att ringa till gamla vänner och kranar, så de jag ringer och åker till är de människor som jag gått på möte med, vi har gråtit, skrattat och skrikit med varandra och burit varandra igenom alla möjliga svårigheter och kriser. Jag behöver lära Mina fötter att gå på bra ställe när jag mår bra så tar de mig dit även när jag mår dåligt också.

För mig hänger mitt liv på sunda rutiner och alla de vinnarna som går med mig på möte och har samma mål som jag att fortsätta komma tillbaka och sprida hopp till den beroende som fortfarande lider, när vi gör det så får vi också nåden att stanna kvar och leva i frihet bara för idag, med andra ord vi kan bara behålla det vi har genom att ge det vidare, någon sa gå på möte, jobba i stegen och gör service som
om ditt liv hänger på det, för en dag så kommer det kanske att vara så!

acceptans och kapittulation gör oss fria ifrån våra bojor













Att leva livet på livets villkor är ofta inte lätt, men tyvärr så rätt. Varje dag så märker hur jag maktlös vi som beroende är och att livet rullar på oavsett vad man gör. Jag har tre gånger i mitt liv stått inför absolut avgörande tillfälle där min existens har varit hotad, den enda vägen som har varit sund är att bryta ett levnadsmönster och hitta en annan. Jag har aldrig själv gjort någon förändring förrän smärtan har varit total och mitt liv varit ohanterligt. Vad betyder då kapitulation? För mig betyder det att lägga ner min vapen och hissa vit flagg och fullständigt bara ge upp, att bara inse att livet inte längre går och leva på detta viset. Vad jag har förstått under årens gång är att kapitulation betyder ingenting utan acceptans, om jag inte accepterar och förstår innebörden av vad jag jag gjort, så kommer jag att prova igen när smärtan har lagt sig. Så i min kapitulation behöver jag jobba stenhårt med varför jag ger upp. För om jag inte vet varför då kommer jag att ta upp striden igen, det är bara en tidsfråga. Första gången som jag insåg att om jag inte ger upp nu så dör jag, då var jag bara 22 år gammal, mitt liv var ohanterligt och jag levde utan hem på gatan i Malmö. Jag bara visste att om jag fortsatte så skulle jag dö en förnedrande död. Min Mamma tog sitt liv åtta år tidigare och jag ville inte gå samma väg, innerst inne så ville jag verkligen leva, men med frid och kärlek.

Ett år tidigare hade jag också kommit tillslutet av mig själv och gjort en behandling för mitt drogberoende, men i all smärta som jag kände av att börja leva igen, så valde jag att plocka tillbaka min vilja och gå tillbaka till aktivt användande. I min naiva tro så hade jag trott att det var bara otur att jag blev fast i en värld av droger och kriminalitet. Men sanningen är att jag visste inget annat sätt, mina tankar handlade bara om en massa saker som inte var bra för mig. Istället för att ha fokus på lösningen och vara tacksam för det jag hade och att jag hade fått en chans till. Genom smärta blev vi villiga att göra det som är rätt och inte det som är lätt, för mig tog det tid att förankra min kapitulation i hjärtat, men tillslut så fanns det bara det kvar. Det som fick mig att tillslut att kasta in handduken var just att jag var så rädd för att dö, jag visste i mitt hjärta att livet hade mer att ge. Men just då hade jag svårt att se det, det stod så mycket skit i vägen. Sanningen var att jag hade inga andra alternativ, jag hade prövat det mesta och med samma resultat, alltid på botten ensam och övergiven. Till sist blev jag villig till att göra det som krävdes, och det var att börja söka efter en lösning.

Tre andliga principer som har gjort hela den här processen möjlig är ärlighet, öppet sinnelag och villighet, med dessa tre var kapitulation möjlig och sakta men säkert började jag att acceptera mig slagen och ett nytt liv var möjligt. Jag är övertygad om att kapitulation är en färskvara och någonting som jag behöver göra varje dag, av egen erfarenhet så har jag förstått att om jag inte begriper det så kommer jag för eller senare rusta för krig igen, jag måste inse fullt ut att jag är slagen och det finns aldrig en chans för mig att komma tillbaka på de områdena igen, sen så behöver jag inte kämpa mer i heller, det är ju inget som ändå kommer att bygga upp mig. Ett mantra som jag har börjat att köra med är att om jag ändrar mig så kommer allt annat också ändra sig, så fort jag har fått reda på vad problemet är så har jag en chans och ett val att välja och göra annorlunda.

Ärlighet har varit nödvändigt för mig för att kunna tillämpa igenom alla mina stora fronter i livet. Att våga vara ärlig mot mig själv på alla plan i mitt liv har fått mig till att se hur det egentligen var och vad jag bör välja för att kunna få frid i mitt liv. Det har också gjort väldigt ont att se hur mycket jag har ljugit för mig själv och förnekat sanningen. Det som krävdes var ju att jag kunde titta på de destruktiva mönster och värderingar som jag hade levt med i hela mitt liv. När jag ärligt tittade på hur det såg ut och hur jag tänkte, så blev jag mörkrädd, mina värderingar var helt uppåt vägarna. Men någonstans i mitt hjärta fanns en önskan att få bli fri ifrån all lögn och misär. Om jag hade vetat vad som krävdes i blod, svett och tårar så kanske hade jag fortsatt i gamla mönster och förmodligen förlorat mitt liv, som ett säkert resultat. Men allt börjar med att jag börjar erkänna ärligt för mig själv att jag hade ett problem, om jag vågar överge att jag vet bäst så finns det möjlighet för mig att börja leva ett rent och sunt liv. Som sagt allt börjar med en tanke och en önskan, sen är det dags för nästa steg.
Villighet är en annan andlig princip som är livsviktig för att kunna gå vidare, vad är jag villig att göra för att börja leva på ett nytt sätt, är jag villig till att göra det fotarbete som krävs för att kunna komma vidare i livet. Genom att sitta framför tv'n kommer jag inte komma någonstans, men om jag är i rörelse så kommer jag att kunna komma vidare. Allt började för mig med rutiner, jag fick börja leva annorlunda, och att bryta livstils mönster och skaffa nya värderingar i livet. När jag tog beslutet att bli drogfri och börja leva livet på livets vilkor så fick jag bryta med människor, saker och platser som var förknippat med mitt gamla liv, jag fick börja byta miljö och börja bygga nya relationer med likasinnade människor som sökte samma lösningar, alltså det krävde en massa fotarbete för att kunna vända mina tankar så att jag kunde och orkade ta nya beslut i livet, till en början så bara hängde jag på människor som jag litade på och jag såg att det fungerade på dem. Jag ville ha det de hade fått, det betyder ju att jag fick börja göra som dom, och ju mer jag utsatte mig för sunda och nya budskap så började jag också tillslut att acceptera att jag var maktlös inför mitt gamla sätt att tänka. Mitt eget tänkande hade ju tagit mig till den plats som jag var på, ett liv i fullständig kaos.
Men det krävdes också till en början att jag ständigt utsatte mig för rätt människor, platser och saker. Resultatet blev ju väldigt snart att jag började tänka, känna och agera som dom, känslor följer tanke och handling, ändrar jag mina tankar och handling så följer känslorna automatiskt efter. Så klart är det till en början en kamp och ett enormt stort motstånd, inte så konstigt egentligen är vi vane människor och om vi lär kropp och sinne att agera och tänka på ett speciellt sätt, så går vi automatiskt dit när vi ska handla, vi behöver lära om för att kunna börja förändras och göra annorlunda, och det enda som kommer att ta mig dit är att börja göra det, och ju mer man gör det desto bättre blir man. Själv så vågade jag att börja agera annorlunda och trillade också många gånger, men något som mina nya vänner lärde mig var att våga ställa mig upp varje gång och göra annorlunda, till sist så har jag lyckats på vissa områden andra kräver mer träning. Men villighet för mig är att våga börja göra det som jag vet är rätt, fast att det kanske inte är så lätt. Med andra ord, villighet är att göra det som krävs för att lyckas med det som man bestämt sig för att göra, för mig var den störta motivationen att jag ville fortsätta leva. Och så länge jag höll mig drogfri och icke kriminell så lyckades jag hålla mig vid liv och började tillslut också att utvecklas och bli en bättre människa, allt detta för att jag var villig till att göra det fotarbete som krävdes. Det finns alltid ett pris att betala, är jag villig till att betala priset? Svaret är självklart, jag vill ut på andra sidan.

Öppet sinnelag är också extremt viktigt för att kunna komma vidare, eftersom att mina egna tankar och föreställningar alltid har tagit mig till ohört smärtsamma upplevelser, jag behöver lära mig att tänka annorlunda. Det finns kraft i att erkänna för sig själv att jag kan inte allt själv, jag har inte svar på allt, och jag behöver erkänna att jag behöver hjälp av någon som har gått före och lyckats, för mig gäller detta på alla områden i livet. Det är ju likadant när jag går till skolan för att lära mig att räkna och skriva, då behöver jag ju börja med att öppna mig för att kunna ta emot informationen som undervisas, och där börjar allt med att jag erkänner att jag kan inte kan detta själv, jag vet inte alltid bäst. Utan ett öppetsinnelag så är det i princip omöjligt för att kunna komma vidare i livet, jag måste ta bort de skygglappar som jag har för ögonen och börja titta mig omkring. Det är viktigt att jag vågar se och ta emot den information som finns runt omkring mig. Med de här tre stegen är jag redo att gå vidare och erkänna att jag är slagen, besegrad och körd på alla dessa områden i mitt liv, den enda vägen är att erkänna det och gå rakt igenom. Att vända om och gå tillbaka är aldrig ett bra alternativ, det slutar ofta med oerhörd smärta och lidande. Sen vet jag att vissa områden går att gå tillbaka till om jag förändrar mig själv och utgångs läget. Som jag innan skrev så tror jag att om jag förändras så förändras också allt annat runt omkring mig. Allt börjar med mig, om jag förändrar mig så kommer omständigheterna också att göra det.

fredag 10 januari 2020

Tacksamma beroende använder inte



Rätt källa till energi för mig har alltid varit tacksamhet, min sponsor har alltid pratat med mig när jag klagat och mått dåligt att sätt dig ner och skriv upp vad du är tacksam för idag, ja och jag har retat ihjäl mig på det svaret, men när jag väl gjort det så märker jag att det faktiskt får mig att må mycket bättre och livet känns helt plötsligt enklare att leva. Så min tacksamhets lista idag är:


1. Att jag är tacksam för att jag lever och har min hälsa och är drogfri
2. tacksam för att jag är pappa till en fin dotter på snart 3 månader
3. tacksam för att jag är pappa till en son på 15 år
4. tacksam för att jag har tak över mitt huvud och slipper frysa
5. tacksam för Att jag kan äta mat varje dag
6. tacksam för Att jag Fått ett jobb börjar på måndag kl 7
7. tacksam för Att jag har Gud och Na i mitt liv
8. tacksam för Att jag ska få träffa min dotter och min familj idag
9. tacksam för att jag är nikotin fri 30 dagar idag och 41 dagar rökfri
10. Tacksam att jag tränar och förstår varför jag gör det.

Rätt svårt att inte må bättre efter min lista eftersom att detta är sanningen, att jag vaknar och känner mig dålig och värdelös det är inte sanningen det är bara en känsla och jag kan inte leva på min känslor, min lista idag säger mig att livet är bra. Mina känslor försöker alltid att lura mig, ibland tror jag att min sjukdom försöker styra mig genom dem, så därför är tacksamhet ett av mina största vapen i tillfrisknandet, för som min sponsor sa tacksamma beroende använder inte bara för idag. Men harm, bitterhet, rädsla och oförståelse berövar mig på mitt tillfrisknade och tillslut även min drogfrihet, harm och bitterhet är som att dricka gift och förvänta sig att någon annan skall dö av det, och oj vad jag har varit bitter i mitt liv, och det har hindrat mig ifrån mycket frid och glädje

Idag så skall jag odla min tacksamhet och sprida den vidare till min omgivning och vara glad för den dag som är idag, och jag ska leva den som om morgon dagen inte finns, mitt fokus skall vara här och nu, idag skall jag vara medveten om att älska livet, människor och Gud inte är en känsla i första hand utan ett beslut som behöver förnyas varje dag i tacksamhet, tillfrisknandet är en färskvara och kräver daglig handling och ett dagligt fokus.

torsdag 9 januari 2020

Att finna Balans är livsviktigt för mitt tillfrisknade


Har ni hört ordet lagom nån gång, ja visst men jag har alltid tyckt det varit lite överreklamerat :) Hahaha jag har alltid haft svårt för lagom det är så långt ifrån hur jag levt mitt liv, det har varit allt eller inget alls. Någon sa till mig för många år sedan det är bra med balans i livet, jag och jag håller verkligen med, men ack så svårt Na’s litteratur Basic text pratar om att vår symbol, visar på att den har fyra lika stora delar som symboliserar, service, jag, samhälle och Gud. Om dessa område är lika stora i mitt liv, alltså 25% på varje så har jag balans. Jag jobbar normalt 8 timmar, går på möte gör service, ber och mediterar, någon form av hobby så börjar mitt liv ha balans, men helt ärligt så har jag hatat detta upplägg i hela mitt liv, för det är så långt ifrån att vara besatt som det kan vara.

Livet blir både hanterligt och balanserat, faktiskt efter alla år är det fortfarande detta som är min största utmaning i livet, men jag tror att det handlar mer om att jag inte är van att ha det så, så när jag har gjort det till en rutin i mitt liv så är jag helt övertygad av att det blir bra att ha det så. Jag är van vid att överdriva på alla plan i mitt liv, orden rutin och disciplin är andra ord som inte är direkta favorit ämne precis! Större delen av mitt liv har jag levt och handlat på impuls och det är inget som ger god frukt i längden. Oftast så har mina jobb varit extremt utmattande och varit 15 timmars pass med övernattning i bilen 9 timmar för att köra på så mellan sön-fre, det har varit ganska bra med pengar men som sagt pengar är inte allt, vad ska man ha dem till när man inte har tid att bruka dem, mitt jobb har helt plötsligt tagit all min tid och slukat min fritid, detta har alltid i slutändan kört mig i botten, eftersom att jag gått i väggen så har jag fått vara hemma sjukskriven ett tag för att återhämta mig.

Idag så börjar jag förstå att för en beroende som mig är det inget bra sätt att leva, det är snarare ren vansinne och skiljer sig inte så långt ifrån ett aktivt missbruk, mer än att jag är drogfri men mitt sätt att leva haltar på de flesta plan i livet precis som förr. Egentligen är det såhär att min favorit känsla är att vara besatt och totalt uppslukad av ett område i mitt liv så att inte någon eller nåt annat får plats, idag så förstår jag att detta bara är ett sätt att fortsätta fly än att stå kvar i verkligheten och möta livet på livets villkor

Min utmaning idag är att följa Na’s rekommendationer och sträva efter att fylla mitt liv med fyra lika stora delar som service, samhälle, Egentid och Gud, och när jag idag vågar att vara ärlig mot mig själv så vet jag att det är det enda sättet att kunna räcka till åt min familj och vänner, att sitta ensam isolerad på ett jobb 75 % av mitt liv är inget hälsosamt för en beroende, en ensam beroende är i dåligt sällskap.

onsdag 8 januari 2020

Det viktigaste måste alltid komma först !


Jag är en tillfrisknade beroende som heter Rickard, 1996 gjorde jag en behandling och fick då reda på att jag inte har bristande karaktär utan att jag bär på en dödlig sjukdom Som kallas för beroende sjukdomen, trots denna vetskap så tog jag ett par små återfall och ett stort 1996 som slutade med att jag förlorade allt och nästan mitt liv. De säger att hoppet är det sista som över oss så med ett litet hopp, lyckades jag komma tillbaka och sakta men säkert skaffa allt tillbaka som jag hade innan jag tog återfall och mycket mer, Beyond my wildest dreams!! Efter mitt återfall så förstod jag att det finns bara en väg och det är att skapa en nolltolerans till alkohol och droger och börjar jobba med mig själv på ett djupare plan i anonyma narkomaners tolv steg för att en dag i taget förbli en ansvarsfull och produktiv medlem i detta samhälle.

Idag mer än 22 år senare så har jag förstått och sett hur vår sjukdom fungerar och det är skrämmande för det är så många människor som bara försvinner ut i kylan och aldrig mer kommer åter, de faller oftast till fängelser, institutioner och död. personligen tror jag att beroende sjukdomen är dödligare än de flesta andra sjukdomar, och framför allt så skapar den stor förödelse på vägen. Det är en fysik, psykisk och andlig sjukdom som slår oss på alla plan, och skonar ingen. Materiella framgångar är inte det samma som tillfrisknade, när jag hittade till Gemenskapen så hade jag inget annat kvar, hade bränt alla broar. Så jag började att gå på möte och det är fortfarande en stor del av mitt liv.

Jag vet att idag att mitt tillfrisknade måste komma först oavsett vad, för att om det inte gör det så förlorar jag allt det andra när jag så småningom tänder på eller krossar min familj med mina karaktärs defekter, drogfrihet och mötesgående räcker inte men det är en väldigt bra start, en väldigt god förutsättning. Jag tror stenhårt på att bryta förnekelse och självcentrering i mitt liv, och jag är helt övertygad på att jag kan bara få behålla det genom att ge det vidare.

Idag vet jag att Gud har skonat mig ifrån ett aktivt liv i kriminalitet och droger för att jag ska kunna vara ett levande hopp i mörkret och fortsätta framåt på den väg Gud har valt till mig en dag i taget. Något som alltid krossar mitt hjärta idag är när jag frågar folk varför de inte längre går på möte och de svarar att jag behöver Inte er längre jag har fått allt jag önskat, då brukar jag tänka men vi behöver ju dig, du behövs för att skänka oss andra hopp Men som sagt sjukdomen visar sig i förnekelse Och självcentrering Idag ska jag tänka mer på oss tillsammans än på mitt och de mina, idag skall jag tänka på vad jag tänker och se behov och fylla de med kärlek!