Jag är en tillfrisknade beroende som heter Rickard, 1996 gjorde jag en behandling och fick då reda på att jag inte har bristande karaktär utan att jag bär på en dödlig sjukdom Som kallas för beroende sjukdomen, trots denna vetskap så tog jag ett par små återfall och ett stort 1996 som slutade med att jag förlorade allt och nästan mitt liv. De säger att hoppet är det sista som över oss så med ett litet hopp, lyckades jag komma tillbaka och sakta men säkert skaffa allt tillbaka som jag hade innan jag tog återfall och mycket mer, Beyond my wildest dreams!! Efter mitt återfall så förstod jag att det finns bara en väg och det är att skapa en nolltolerans till alkohol och droger och börjar jobba med mig själv på ett djupare plan i anonyma narkomaners tolv steg för att en dag i taget förbli en ansvarsfull och produktiv medlem i detta samhälle.
Idag mer än 22 år senare så har jag förstått och sett hur vår sjukdom fungerar och det är skrämmande för det är så många människor som bara försvinner ut i kylan och aldrig mer kommer åter, de faller oftast till fängelser, institutioner och död. personligen tror jag att beroende sjukdomen är dödligare än de flesta andra sjukdomar, och framför allt så skapar den stor förödelse på vägen. Det är en fysik, psykisk och andlig sjukdom som slår oss på alla plan, och skonar ingen. Materiella framgångar är inte det samma som tillfrisknade, när jag hittade till Gemenskapen så hade jag inget annat kvar, hade bränt alla broar. Så jag började att gå på möte och det är fortfarande en stor del av mitt liv.
Jag vet att idag att mitt tillfrisknade måste komma först oavsett vad, för att om det inte gör det så förlorar jag allt det andra när jag så småningom tänder på eller krossar min familj med mina karaktärs defekter, drogfrihet och mötesgående räcker inte men det är en väldigt bra start, en väldigt god förutsättning. Jag tror stenhårt på att bryta förnekelse och självcentrering i mitt liv, och jag är helt övertygad på att jag kan bara få behålla det genom att ge det vidare.
Idag vet jag att Gud har skonat mig ifrån ett aktivt liv i kriminalitet och droger för att jag ska kunna vara ett levande hopp i mörkret och fortsätta framåt på den väg Gud har valt till mig en dag i taget. Något som alltid krossar mitt hjärta idag är när jag frågar folk varför de inte längre går på möte och de svarar att jag behöver Inte er längre jag har fått allt jag önskat, då brukar jag tänka men vi behöver ju dig, du behövs för att skänka oss andra hopp Men som sagt sjukdomen visar sig i förnekelse Och självcentrering Idag ska jag tänka mer på oss tillsammans än på mitt och de mina, idag skall jag tänka på vad jag tänker och se behov och fylla de med kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar