När smärtan är tillräckligt stor, oftast inte förrän då är jag villig till göra en förändring. När det är så tungt att jag går ner på knä av smärta då vet jag att det är dags att göra en förändring, antingen det eller så kommer jag att gå under. Ibland måste människor bara bort, negativa människor som äter energi och lever på andra människor, vissa människor drar bara ner en istället för att ge och bidra med något. När Gud stänger en dörr, så öppnas en annan säger man. Men jag ska inte gå och försöka öppna det Gud har stängt, när det är slut så är det slut. Det är Dags att våga gå vidare. Att göra saker i egen kraft är som att slå sig själv blodig med en hammare, väldigt korkat.
Lite som att springa runt och bära på människor som inte vill gå själv, det är totalt slöseri med tid ändå så har jag alltid gjort det.
Oftast har de inte ens bett om hjälp, jag har erbjudit mig att hjälpa trots det egentligen inte vill ha någon, åtminstone inte den jag kan hjälpa dem med. Det kostar mer än vad det smakar, oftast så ger man mer än vad man får tillbaka, man kan bara leda en häst till vattnet, dricka måste den göra själv. Det är bättre att visa människor hur de ska göra och låta det vara upp till dem om de vill följa med på resan. Förändring är inte för de som behöver det, utan för de som vi ha det och är villiga till att göra jobbet.
Att tvinga Någon eller släpa någon på möte eller tvinga dem att skriva i stegen ger oftast inget för så fort de är själv, så går de tillbaka till sina gamla vanor igen. Visst kanske man kanske så ett frö och i en senare framtid så finns det en chans att människan vill dricka själv och göra jobbet. Men om det är på min bekostnad då är det inte värt det.
Min sponsor lärde mig att mitt tillfrisknade måste komma först, om det inte gör det så kan jag verkligen inte häller hjälpa någon annan, vi hjälper människor bäst genom attraktion snarare än marknadsföring, vad menas då med det! Vi låter våra handlingar tala och visa vägen! Att prata om tillfrisknandet är inte det samma som att leva det.
För mig är tillfrisknandet som bäst när det är fokus på mig och vad som händer i mitt liv och väldigt lite om vad som händer i andras liv. De 12 Stegen är till för att jag ska jobba med mitt tillfrisknade och inte med andras. Fokus på mig och inte på alla andra, att ha kolla på vad andra gör och inte gör, får mig bara att tappa fokus på mig själv.
Sista tiden så har jag förstått att relationer med andra människor är fruktansvärt knepigt.
Men eftersom att jag inte vill isolera mig, så är det livsviktigt att lära mig att välja vad det är för människor jag har runt mig. Sista tiden har jag tänkt mycket på att beroende på vad jag har för folk i mitt liv så kan man se hur min framtid kommer att se ut.
Människor och miljöer formar oss otroligt mycket, vad vi väljer att ha för folk i vår innersta krets avgör hur vi kommer att bli formade, eftersom att jag vet hur jag vill bli så måste jag våga välja människor som är där jag vill vara. Kärleksfulla ,ödmjuka, fyllda av andliga principer som har mycket fokus på sig själv och deras andliga resa med Gud. På frukten ser vi vad det är för träd, det växer inte päron på ett äppleträd, så då är det alltså vansinne att förvänta sig det!
Det spelar ingen roll vad folk säger, det är vad de gör som talar om var de har sitt hjärta. Idag ska jag titta på vad folk gör och välja bort människor som snackar mer än de handlar, jag ska också välja människor med mycket stor omsorg att spendera min tid med. Någon sa håll dig till vinnarna så blir du en vinnare
Vill du bli bra i ishockey så får du umgås med folk som spelar hockey och inte golf :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar