Att leva ett liv som en tillfrisknade beroende kräver en massa fokus på oss själva och hela tiden ta ansvar för våra handlingar. Ibland blir det skit jobbigt och smärtan tar ofta över våra känslor. Min sponsor säger alltid fly inte stå kvar och fortsätt skriv och be. Om jag söker en mindre enklare krävande väg I olika flykt beteende gör ofta att jag stänger av och går tillbaka i mina karaktärs defekter, tillväxt kommer endast när jag vågar möta smärtan, för det är oftast genom smärtan som vi växer och kommer ut på andra sidan.
Jag har ofta flytt och inte vågat möta mig själv i min smärta, för mig slutar det alltid med att smärtan går över en stund för att senare komma och slå mig i nacken dubbelt så hårt, och lidandet tar över. Det finns inga genvägar det har jag efter lång tid äntligen insett.
Någon sa ta tjuren i hornen direkt istället för vänta till sen, oftast blir ta sen mycket jobbigare än att ta nu.
Hur jobbigt det än ser ut att lösa nu med en gång, så är det oftast mycket lättare än att skjuta upp det till sen. Idag har jag börjat att ta allt som dyker upp med en gång och göra vad jag kan med det. Känslor dödar mig inte men det kan göra sjukt ont, men om jag fortsätter att gå på möte och prata om det, ta det med min sponsor och gå igenom vad det än är så kommer jag ut på andra sidan med en stor erfarenhet, ofta så har jag förstått samma problem fortsätter komma tillbaka tills jag lär mig att hantera dem.
Jag brukar se mitt tillfrisknade som ett data spel, varje bana har en ny utmaning, ny boss att lära mig att besegra. Livet blir väldigt tråkigt och innehålls löst om jag bara är på den nivå jag är bekväm med, för att bli stimulerad så måste jag vidare i livet, nya utmaningar och bossar är ett måste. Vissa människor vill inte ha det så, de vill ha vanor och trygghet, och det är sunt i vissa fall men för att komma vidare så måste jag våga leva livet på livets villkor. Framåt inte bakåt, och när jag går i väggen så får jag be om hjälp och så hör vi det tillsammans med likasinnade. Ingen man eller kvinna står själv, vi behöver varandra för att komma vidare.
Idag ska jag våga stå kvar och gå igenom vad som behövs gå igenom, när jag inte orkar själv, ska jag ödmjuka mig och svälja min stolthet och ta emot den hjälp som erbjuds och vara tacksam för allt som händer i livet.
Idag förstår jag att allt som händer mig i mitt liv är inte mot mig utan för mig för jag behöver motstånd för att växa och gå vidare, precis som en jumbo jet behöver motstånd för att lyfta. Nu är jag på väg till Belgrad och gå på Na konvent, så tack för mig, ännu skrivandes tack Gud för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar