När botten är nådd så är den nådd, oftast har jag kastat in handduken och gett upp för att nästa dag tagit upp striden igen, det är förmodligen för att jag vägrat att acceptera att jag är slagen och att mitt liv är ohanterligt.
Jag har dragit mig tillbaka och samlat lite ny energi till nästa strid, och när jag har fått tillräckligt med kraft så har min sjukdom övertalat mig till att nästa gång så blir det annorlunda, och jag har övertygat både mig själv och min omgivning att det blir annorlunda nästa gång.
Bristen på acceptans får mig att återgå till mitt vansinne igen, det räcker inte med att hissa vit flagga, jag behöver förstå varför jag gör det.
När smärtan är så stor att jag helt enkelt inte orkar kämpa mer, då finns det inget att göra mer än att acceptera och kapitulera.
Det tog mig lång tid att acceptera och kapitulera inför Att mitt liv med droger och alkohol helt enkelt var över och att det inte längre gick att leva på detta sätt
flera år var det av och på och jag tror att jag provade allt.
Men till sist blev smärtan så stor att valet blev att acceptera att det var över och för att inte utplåna mig själv och min familj så kom kapitulationen och acceptansen nästan samtidigt, smärtan var för stor och ihärdig
Men det var något som jag fick förnya varje dag eftersom att det är en färskvara att ge upp hissa vit flagg. Jag behövde omge mig med likasinnade människor för att förstå att det är en sjukdom och inte bristande moral och karaktär.
smärtan av att lämna det gamla och gå vidare blev tills sist mycket mildare än att stanna kvar i mitt vansinne och lidande. Sanningen är också att jag hade en djup längtan att bli fri ifrån de bojor som höll mig fången
Idag förstår jag att En långvarig kapitulation bygger på ett grundligt erkännande och en djup acceptans
Jag förstår att om jag fortsätter så kommer jag att utplåna mig själv och min omgivning
Men för att komma dit så måste jag våga vara helt ärlig och se på problemet så som det verkligen är, att dela mitt problem med mina vänner och min sponsor har fått mig till att se det för vad det är, idag vet jag att människor saker och platser spelar en stor roll hur stark min kapitulation är.
Idag är en bra dag att vara ärlig mot mig själv och hålla fast vid min kapitulation för att undvika vansinne och lidande, jag tror att anonyma narkomaners program är det jag behöver för att kunna fortsätta tillfriskna och vara drogfri bra för idag, jag vet i mitt hjärta idag att frisk blir jag aldrig,
men att en dag i taget kan jag undvika att återgå till ett aktivt användande och ett liv i vansinne igen, genom att inte ta den där första drogen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar