Genom att kapitulera blir vi Räddade ifrån vansinne, fördärv och död!

Allting började för mig för över 22 års sedan. På botten av mig själv och jag var besegrad av min beroende sjukdom, trött och sjuk på att vara sjuk och trött. För mig fanns det inget annat än att kapitulera helt och fullt ut. Sanningen är väl att jag innerst ville egentligen bara ha ett vanligt lugnt liv.

 Så länge jag kan minnas har jag alltid känt mig totalt misslyckad och totalt ensam, det har gjort sitt kan jag säga, men jag tror också att det var det som gjorde att jag reste mig upp och beslutade mig för att ge mig själv ett nytt liv och en ny chans. De flesta i min omgivning hade redan räknat ut mig och det var nog väldigt få som trodde på mig, men någonstans djupt inne i mig själv så fanns det ett litet hopp om att bli en bättre ansvarsfull människa. 

  En dag fick jag nog och gick ner på ett möte på min gamla hemma grupp, eftersom jag hade varit ute i ett återfall i nästan 5 månader så kändes det rätt skumt att gå in i lokalen igen, kände helt klart en massa skam och mig ännu mer misslyckad än innan. Det var genom att ge upp det gamla och kasta mig ut i det okända som jag lyckades att hålla mig drogfri och börja tillfriskna. Jag släppte kontrollen och Började följa alla andras exempel. Om de kunde vara drogfria och tillfrisknade, då kan jag det med.

Det var något som drev mig framåt, och jag tog en dag i taget och gjorde jobbet, jag hade inget. Fick börja om helt ifrån noll igen. men det var inte förrän jag förlorat allt som jag kom tillbaka och började bruka allvar!  Idag fattar jag inte hur allt har gått till, men jag bara gjorde som alla andra I gemenskapen, bröt med gamla vänner, genom nolltolerans med alkohol och droger, började gå på möte varje dag. Skaffade mig en sponsor och började skriva i de 12 stegen. Folk sa till mig att hålla mig till vinnarna och dela med mig på varje möte jag gick på. De sa dela med dig eller dö, jag vill ju inte dö så jag började dela mig om allt, bara släppte ut allt. 

Idag är jag så tacksam för att jag gav programmet en riktig chans och började att leva i det på daglig basis, någon sa till mig att om jag följer denna vägen så kommer det bli bättre än mina vildaste fantasier och det jag vill ha det kommer jag få.
Utan tvekan så är det så idag, 20 år senare så har det verkligen blivit helt fantastiskt, Är pappa till två barn en pojke på 15 år och en liten nyfödd bebis på 3 månader. Jag har ett bra jobb, körkort och mycket mycket mer.
Men jag tror fortfarande på att gå på möte och jobba med mig själv, ge vidare det jag själv fått och vara en del av anonyma narkomaner. Det är fortfarande en sjukdom som vill klippa mig, den måste tas hand om en dag i taget genom att underhålla mitt tillfrisknade. 

Idag är en sån dag då jag är så trött på att skriva och vill bara skita i det, kände ingen inspiration alls men jag har ändå skrivit lite och det är det viktigaste, är att jag gör det jag ska.
Har lovat mig själv varje dag att skriva varje dag i ett år. Själv tror jag på skrivandet och jag vet att det är en skillnad mellan liv och död, min erfarenhet är att de som inte skriver i våra steg går tillbaka ut i ett aktivt beroende på det ena eller det andra sättet. 

   I hela mitt liv har jag letat efter mening med livet, idag vet jag vad det är, att ge upp mig själv och sluta vara självcentrerad och tänka mer på vår gemensamma välfärd, meningen med mitt liv är att ge vidare av allt de jag fått till de människor som fortfarande lider och är villiga till att gå den väg som har fungerat för så många andra beroende. Någon sa till mig i början, det enkla program är för de som vill ha det och tror på det och inte till de som behöver det! Jag älskar ett det enda kravet för medlemskap är en önskan, det ger oss en helt ny chans. Jag har alltid haft en önskan och det var på den jag tillslut byggde mitt liv som jag har idag. Jag är så länge jag följer denna vägen räddad ifrån död, vansinne och fördärv, en dag i taget.