lördag 25 januari 2020

Förhoppningar istället för förväntningar !!!






Idag är det en ny dag att leva och hantera livet på dess villkor. Idag är jag väldigt tacksam för Guds nåd. Lördag kväll redan, jag tycker att helgerna bara flyger förbi, man kommer in i helg ledigheten och vips är det söndag kväll och man ska till jobbet igen 10 timmar senare, vad jag menar är att ibland hinner man inte ens blinka förrän helgen är slut.

    Förväntningar är något som gör mitt liv ohanterligt eftersom en förväntning är något om det inte går som jag vill så kommer jag att bli väldigt besviken, en förväntning bygger mycket på min vilja hur jag vill att det ska bli och det har mycket med min kontroll att göra. Om människor inte lever upp till mina förväntningar så blir jag väldigt arg och tar det som en personlig kränkning, därför är det inget bra att gå runt och förvänta sig saker, det blir oftast inte som man tänkt sig. 

   Däremot så är en förhoppning mycket bättre, den lovar ingenting, utan en förhoppning är något som man låter det bli så som det blir lämnar över kontrollen till Gud och låter det ske hans vilja, vi gör vad vi kan och hoppas  på det bästa, men om det skiter sig så är det inte hela världen. Det är enklare och hantera en förhoppning som inte blir vad man hoppas på än en förväntning som går åt skogen. 

   Ske Guds vilja inte min är ett bra motto att leva efter, att vara Gud och styra och ställa med andra människor och så brukar ofta sluta med att jag blir eller någon annan blir besviken. Jag har märkt att ju mer jag släpper taget över utgången av min dag och mitt liv desto lyckligare är jag. Idag ska jag gör mitt bästa för att vara öppen för Guds vilja och inte ha en massa förväntningar på min omgivning. 

Jag ska förstå att som jag bäddar så går jag ligga, som om jag bäddar bra så ligger jag bättre. Livet är vad jag gör det till och idag skall jag ha ett öppetsinne och vara villig till att göra det som krävs för gå en bra dag 

fredag 24 januari 2020

Genom att kapitulera blir vi Räddade ifrån vansinne, fördärv och död!






Allting började för mig för över 22 års sedan. På botten av mig själv och jag var besegrad av min beroende sjukdom, trött och sjuk på att vara sjuk och trött. För mig fanns det inget annat än att kapitulera helt och fullt ut. Sanningen är väl att jag innerst ville egentligen bara ha ett vanligt lugnt liv.

 Så länge jag kan minnas har jag alltid känt mig totalt misslyckad och totalt ensam, det har gjort sitt kan jag säga, men jag tror också att det var det som gjorde att jag reste mig upp och beslutade mig för att ge mig själv ett nytt liv och en ny chans. De flesta i min omgivning hade redan räknat ut mig och det var nog väldigt få som trodde på mig, men någonstans djupt inne i mig själv så fanns det ett litet hopp om att bli en bättre ansvarsfull människa. 

  En dag fick jag nog och gick ner på ett möte på min gamla hemma grupp, eftersom jag hade varit ute i ett återfall i nästan 5 månader så kändes det rätt skumt att gå in i lokalen igen, kände helt klart en massa skam och mig ännu mer misslyckad än innan. Det var genom att ge upp det gamla och kasta mig ut i det okända som jag lyckades att hålla mig drogfri och börja tillfriskna. Jag släppte kontrollen och Började följa alla andras exempel. Om de kunde vara drogfria och tillfrisknade, då kan jag det med.

Det var något som drev mig framåt, och jag tog en dag i taget och gjorde jobbet, jag hade inget. Fick börja om helt ifrån noll igen. men det var inte förrän jag förlorat allt som jag kom tillbaka och började bruka allvar!  Idag fattar jag inte hur allt har gått till, men jag bara gjorde som alla andra I gemenskapen, bröt med gamla vänner, genom nolltolerans med alkohol och droger, började gå på möte varje dag. Skaffade mig en sponsor och började skriva i de 12 stegen. Folk sa till mig att hålla mig till vinnarna och dela med mig på varje möte jag gick på. De sa dela med dig eller dö, jag vill ju inte dö så jag började dela mig om allt, bara släppte ut allt. 

Idag är jag så tacksam för att jag gav programmet en riktig chans och började att leva i det på daglig basis, någon sa till mig att om jag följer denna vägen så kommer det bli bättre än mina vildaste fantasier och det jag vill ha det kommer jag få.
Utan tvekan så är det så idag, 20 år senare så har det verkligen blivit helt fantastiskt, Är pappa till två barn en pojke på 15 år och en liten nyfödd bebis på 3 månader. Jag har ett bra jobb, körkort och mycket mycket mer.
Men jag tror fortfarande på att gå på möte och jobba med mig själv, ge vidare det jag själv fått och vara en del av anonyma narkomaner. Det är fortfarande en sjukdom som vill klippa mig, den måste tas hand om en dag i taget genom att underhålla mitt tillfrisknade. 

Idag är en sån dag då jag är så trött på att skriva och vill bara skita i det, kände ingen inspiration alls men jag har ändå skrivit lite och det är det viktigaste, är att jag gör det jag ska.
Har lovat mig själv varje dag att skriva varje dag i ett år. Själv tror jag på skrivandet och jag vet att det är en skillnad mellan liv och död, min erfarenhet är att de som inte skriver i våra steg går tillbaka ut i ett aktivt beroende på det ena eller det andra sättet. 

   I hela mitt liv har jag letat efter mening med livet, idag vet jag vad det är, att ge upp mig själv och sluta vara självcentrerad och tänka mer på vår gemensamma välfärd, meningen med mitt liv är att ge vidare av allt de jag fått till de människor som fortfarande lider och är villiga till att gå den väg som har fungerat för så många andra beroende. Någon sa till mig i början, det enkla program är för de som vill ha det och tror på det och inte till de som behöver det! Jag älskar ett det enda kravet för medlemskap är en önskan, det ger oss en helt ny chans. Jag har alltid haft en önskan och det var på den jag tillslut byggde mitt liv som jag har idag. Jag är så länge jag följer denna vägen räddad ifrån död, vansinne och fördärv, en dag i taget. 

torsdag 23 januari 2020

Att inte göra en höna av en fjäder!




  I hela mitt liv så har jag oroat mig för saker som inte har hänt än, en sjuk oro och rädsla har jag känt starkt långt innan det har hänt. 
Så mycket tid det har gått åt till att fundera på sånt som jag inte vet något om. Jag har lärt mig tidigt i min drogfrihet att jag behöver lära mig tänka och prata annorlunda. Att måla fan på väggen gör ju inte saken bättre precis. I mitt stegarbete med min sponsor så har jag fått lära mig att det inte finns några problem som inte går att lösa. 

  Istället för att se problem  överallt och måla fan på väggen, så kan jag se och försöka se lösningar på de utmaningar som går kommer i min vardag. Livet blir mycket enklare om jag är positiv istället för negativ, min erfarenhet är att jag vinner mycket på att ha en god inställning till allt jag tar mig för, det blir mycket enklare att leva när jag slutar vara inställd på misslyckande. Men det är en stor omställning, för mig har det tagit lång tid att kunna slappna av och ta saker som det kommer och göra mitt bästa istället för att gnälla och klaga och göra halvhjärtade försök. 

Idag är en sån dag som jag har varit väldigt trött och allting har tagit emot. Men det enda jag kan göra är att göra mitt bästa, mer kan jag inte göra. Jag har lärt mig genom åren att trots att det är jobbigt och leva och göra grejer så finns det bara ett sätt som fungerar och det är att bita ihop och följa mitt schema så gott det går, som Nike’s slogan  säger: just do it 
Ibland måste man bara göra vad man måste göra! 

  Att lägga sig ner och dra täcket överhuvudet hjälper inte ett skit, det blir oftast bara värre. Att ta ansvar för mitt tillfrisknade  är ett bra sätt att gå vidare, det enda sättet att komma vidare i livet faktiskt har jag märkt, att fly ifrån ansvar och verklighet är egentligen bara ett sätt att skjuta upp saker till sen, ofta så blir det stora problem. 

   Min sponsor har lärt mig att inte lägga några värderingar i hur min dag kommer att se ut, det är slöseri med tid.  Jag har större chans att bara ge mig in i dagen utan att funderar så mycket på utgången, som jag sa innan så kan jag bara göra så gott jag kan och ofta så blir det väldigt bra när jag gör så gott jag kan och lämnar över resultatet till min högre makt, ske Guds vilja inte min, detta tanke sätt har förändrat mitt liv helt och hållet. För mig så har 
12 stegs programmet hjälpt mig att inte förstora och skapa problem ifrån ingenting. Det är en stor vinst för mig, sakta men säkert får jag ett nytt sinne och livet blir enklare att leva. Tack Gud för det !!!

onsdag 22 januari 2020

Jag behöver Attackera roten av mina problem istället för att fixa symtomen!




Min sjukdom är så mycket större än mina drogproblem eller medberoende, roten till mitt problem är min beroende problematik, en sjukdom som sitter mellan mina öron, den attackerar mitt sinne och går mig att bli besatt av en massa olika saker. Det räcker inte bara med att bli drogfri, problemet är fortfarande kvar och ökar i stryka och finner andra vägar till att göra mig sjuk och göra mitt liv ohanterligt. 

Det är därför vi måste jobba med oss själva på djupet och gå till roten av problemet. Min sjukdom har sin kraft och styrka i självcentrerade tankesätt och får oss isolera oss ifrån andra människor. Det är en andlig, fysisk och psykisk sjukdom som hindrar 
Mig ifrån att leva ett liv i frihet. Jag blir lätt besatt av saker och fastnar i mitt vansinne, det gör mitt liv ohanterligt och det känns som om jag är levande död. 

De tolvstegen är en lösning som gör att jag har en chans att leva mitt liv i frihet en dag i taget. Som någon smart människa en gång sa: Det är ett dagligt program som kräver ett dagligt arbete och när vi gör det så hittar vi ett sätt att leva utan att vara inlåsta i vårt lilla egen skapade fängelse, det är mina sne vridna tankar som låser in mig och berövar mig friheten att njuta av livet. 

   Jag måste förstå att det inte bara hjälper att ta bort droger, allt måste bort och en nytt liv måste börja med nya människor, saker och platser. Det är bara genom totalt kapitulation som det verkligen fungerar, jag behöver få ett förnyat sinne så jag kan lära mig att tänka annorlunda. Ett andligt problem behöver en andlig lösning, när jag ersätter mitt gamla ruttna liv med andliga principer så som Ärlighet, öppetsinnelag, ödmjukhet och villighet, det är då jag börjar närma mig en lösning på mitt problem, en långvarig lösning. 

   Så länge jag kan minnas har jag haft ett tomt hål i min själ som jag försökt fylla med saker utanför mig själv, men det var inte förrän jag började blicka inåt som det började krympa och bli mindre, för ju mer saker utanför mig själv jag stoppade in i hålet ju större blev det. Nolltolerans till droger är en väldigt bra start för att kunna tillfriskna men det räcker inte till i slutändan.

Idag skall jag ta mig tid att läsa, be och meditera. Jag ska jobba på att få ett förnyat sinne och göra mitt bästa på alla plan och genast när jag gör fel ska jag våga erkänna det och dela det med en annan människa.Vår sjukdoms kraft dör när vi släpper ut våra hemligheter och låter sanningen fylla vårt sinne. 

Livet är fullt av möjligheter, det gäller bara att våga ta steget ut i tro, jag vet att jag är värd ett bra liv, allt annat är lögn och måste tas upp i ljuset så det dör. En sponsor till mig sa en gång dela med dig eller dö. Jag började tidigt med att dela med mig om mitt liv och mina problem och det har gjort all skillnad i världen för mig, jag är fortfarande här och hyfsat lycklig. Jag förstår i dag att jag inte kan bygga mitt liv på mina känslor, det måste byggas på stenhårda principer och beslut att följa den väg jag valt trots att det känns jobbigt, det e bara då jag lyckas bryta mina gamla mönster. Genom att ta ett dagligt ansvar så växer vi blir respektabla medborgare i vårt samhälle. 

tisdag 21 januari 2020

Stå upp för vad du tror på eller Så faller du för allt!



Som beroende har jag beslutat mig för att vara anonym, men inte hemlig. Det är en väldigt stor skillnad, jag skäms inte för vem jag är, för den jag är den är jag är, det är det som är min styrka, och jag  är en stolt beroende och jag tror på programmet, som jag fått av Guds nåd.
Jag älskar att prata om det och att föra budskapet vidare. Jag har accepterat att jag är en beroende och att jag alltid kommer att vara det, det är inget som går över eller läker ut. Men jag kan välja på daglig basis om jag ska vara en aktiv beroende eller en tillfrisknade beroende. mitt val och ingen annans, men jag behöver äga det! 

Jag har aldrig haft en önskan att bli normal eller leva ett normalt liv, för jag är så långt ifrån det man kan komma, det passar mig inte alls. Men därimot så tror jag på att bli en accepterad samhälls medborgare i detta samhälle som gör sin del i världen.  men jag tror på helheten i tillfrisknandet, att nå balans och leva och acceptera mig som den jag är. Jag har accepterat att jag har en obotlig och dödlig sjukdom som bara kan arresteras en dag i taget genom att jag gör jobbet och har ett dagligt program. Idag förstår jag att jag inte har något ansvar inför min sjukdom, utan bara ett väldigt stort ansvar inför mitt tillfrisknade. 

   Det är igen lätt väg att vandra på, men det är rätt väg och det betyder att det inte alltid är smärtfritt.  Men  kriser och hårda tider gör mig starkare bara jag vågar gå igenom dem drogfri, efter lång tid i tillfrisknandet så har jag förstått att smärta går över och att tiden är min bästa vän. För mig finns det bara en väg och det är att prata med andra likasinnade om det och vara ärlig. Att våga be om hjälp har räddat mitt liv, ibland kan man inte rädda röven och ansiktet samtidigt, man får välja och jag väljer i alla lägen att rädda röven och stå för vem jag är och vad jag gjort, det lönar sig alltid i slutändan ändå. Jag är inte sjukare än mina hemligheter, när jag säger som det är så förstår mina medmänniskor mig bäst. 

  Vår styrka är när vi vågar stå upp för vem vi är och vad vi tror på, och när vi gör det så kan vi få rätt hjälp. Jag uppskattar själv när människor kommer som de är och vågar blotta sig, det finns en enorm styrka idet och jag beundrar det väldigt mycket, en falsk fasad och ett spel för galleriet lyser alltid igenom till slut ändå. Så idag ska jag vara mig själv och stå för vad jag tror på, mina handlingar ska vara grundade i kärlek och omtänksamhet. 
Livet blir vad jag gör det till, så idag gör jag det så bra jag kan, alltså mitt bästa 

måndag 20 januari 2020

Befrielse genom acceptans!!!!






”Nu accepterar vi ansvaret för våra egna problem och ser att vi är lika ansvariga för våra lösningar.” ( ur Na s bok, just for Today )

 Jag accepterar ansvaret för mitt liv och mitt tillfrisknande. Jag tar ett beslut att gör vad som krävs för att leva ett liv fullt av ansvar och kärlek. Jag skall ta fullt ansvar för mina handlingar och göra det som är rätt vid varje tillfälle, idag ska jag låta Gud hjälpa mig och leda mig i mitt tillfrisknade. Idag har jag bestämt mig för att lämna den sekten som jag under många år varit med i, den största och den första nämligen Ursäkten. Det måste bli ett slut på att alltid bortförklara allt som jag inte gör eller gör, jag behöver våga ta ansvar och stå för vad jag gör, på alla plan i mitt liv. Gör vad du säger och säg vad du menar!

Det börjar med att sluta följa mina känslor, jag kan inte bygga mitt liv på en känsla, då rasar allt samman. Jag behöver ta ett beslut och fullfölja det genom att gå till handling, mina beslut behöver vara byggda på en stark tro. Vad än mina känslor säger så måste min tro leda mig till beslut och handling, jag behöver vara fylld med uthållighet och tålamod. Det finns ingen annan än jag som kan se till att saker och ting blir gjorda, det är mitt ansvar att se till att jag tillfrisknar.

Den som har det slutliga ansvaret för mitt liv är bara Jag. Om jag väljer att leva och agera på ett speciellt sätt, så är det jag som får betala priset i slutändan. Ett ansvarsfullt liv är något som jag får anstränga mig för, det kommer inte komma serverat på ett silverfat, det kräver en väldig massa fotarbete av mig.

Jag har i mitt tidigare liv alltid velat ha saker för ingenting, men idag vet jag det handlar om att ta ansvar och göra arbetet, som jag sår, så får jag också skörda. Gör mycket få mycket, gör inget få inget !

Under en lång tid så har mitt problem varit vad andra människor gör och inte gör. Jag har blivit både arg och ledsen och bitter en vän sa till mig igår, se dem alla som änglar som har blivit sända till dig för att du ska kunna slippa din yxa,

jag ser mig själv stå i en skog fullt med träd och alla ska ner, för att kunna bygga en stabil och säker grund. Min yxa behöver vara skarp, för att kunna göra mitt jobb så bra så möjligt.

 Alltså är de sända för att jag skall kunna växa och bli stark och stabil, en att kunna räkna med.
Även ett flygplan behöver motstånd för att kunna lyfta. Av smärta blir jag formad och starkare. Men jag behöver låta Gud vara med mig i allt jag går igenom. Bara i hans kraft kan jag lära mig att älska. En sann förebild ser problemet, men väljer att leva i lösningen. Det är jag som måste bli det levande exempel som jag innan först krävt av andra människor. Change and everthing Will change!

Allt börjar med mig och mitt liv börjar med att låta Gud ta ratten och styra, bara genom hans kraft orkar jag leva ett liv i ansvar och kärlek. Rikta blicken uppåt, inåt och utåt. Rätt fokus
Så smalt så möjligt, gör att jag kan komma hur långt som helst. Livet är fullt av möjligheter, det gäller bara att vara beredd när de kommer min väg. Idag bestämmer jag mig för att acceptera att valet ligger hos mig, när jag gjort det får jag göra det som krävs för att komma dit jag behöver!

söndag 19 januari 2020

Dela, skriva och jobba med mig själv eller dö ensam , isolerad och olycklig !!!





Jag tror fullt ut på att jag är en beroende, och att jag har en sjukdom! Vilken är den enda sunda förklaringen till vad som händer i mitt sinne ibland. Innan jag kom till programmet så kallade jag det för ren och skär galenskap. Förståelsen av att jag är sjuk och inte galen har gett mig ett stort hopp, mitt enda hopp utan det vill jag bara ge upp!! När allt är bra så är det lätt och tro på Gud och älska livet, men när livet händer det är då det gäller att hålla fast vid jag byggt under den tid jag varit i tillfrisknade, det jag vet fungerar och bevarat min drogfrihet. Fullständig avhållsamhet uppehålls genom kontinuerligt mötesgående och ett grundligt jobb med mig själv genom de 12 stegen, vilket innebär att föra vidare det jag fått av Guds nåd och förstå att det är det som gör att jag får behålla det och kan njuta av den friheten som kommer av det!

Det har gått 18 dagar sen jag började skriva varje dag om min resa och min väg igenom de 12 stegen. Det har rört runt i grytan ordentligt, och jag har pendlat mellan sorg, smärta och glädje. Detta visste jag innan jag började skriva, men det är det väl värt att få lite växtvärk om det blir bättre sen, att inte göra den förändring kommer leda mig till ett väldigt stort lidande. 2019 var ett år med mycket händelser, jag skilde mig och hade en väldigt jobbig separation, med massa lidande. Jag blev pappa igen den 14 oktober, vilket är väldigt underbart, efter 3 år av nikotin valde jag att sluta igen, för att lidandet är för stort att fortsätta hålla på med detta.

Massa konstiga avslut på anställningar som jag inte borde gett mig in i från början, men tänkte inte längre än näsan räcker. Varje sånt avslut fick mig att känna mig totalt värdelös, aldrig mer att ta en anställning med lätt kränkta beroende eller vuxna barn som inte vill kommunicera. Det passar inte mig, säger inte att det är fel på dessa jobb eller människor, men för mig är det rena rama vansinnet. Nästan hela året har jag flytt i jobb och resor varit i Thailand 4 gånger på ett år och en gång i Spanien, Montenegro, Norge och en gång i Israel, allt för att slippa känna på den stora tomhet som kommer efter en 4 årig långt äktenskap, där vi har drivit varandra till vansinne och avslutade i katastrof med massa drama. Men en dotter kom nio månader efter skilsmässan som en belöning av allt skit vi gått igenom, för ingen av oss har varit utan skuld, det krävs alltid två för att dansa tango!

Nu ett år senare inser jag att det är slut och jag måste gå vidare i livet, hur jag än väljer göra det, som singel eller inte just nu vill jag bara lägga detta bakom mig och kapa alla band, men givetvis är min dotter en juvel som skall bevaras och tas ansvar för, jag räknar mig som en tillfrisknade beroende och då gör man det som är rätt, och alla barn har rätt till sina föräldrar. Sista tiden har jag varit både sugen på droger och att avsluta allt, mitt känsloliv har varit kaos och livet har varit väldigt tufft. Satt fast länge i en depression och varit jätte ledsen och trött, känt mig väldigt sviken av både arbetsgivare och vissa vänner och min partner som slaktat mig verbalt bakom min rygg, och gjort mig fruktansvärt illa.

Detta har skapat bitterhet och harm. Idag inser jag att jag måste förlåta och gå vidare, sen vet jag att jag kommer aldrig bjuda in dessa människor i mitt liv igen, för om jag gör det så är det självutplånande och leder till vansinne. Jag lämnar dömande och straff till min Gud, han löser vad som behöver lösas, det vet jag och då har jag tid till att fokusera på det som är viktigt istället, och det är att våga gå vidare och älska människor igen och finns när och vara ett ljus i mörkret för de som kommer att gå igenom likande smärta och förlust. Tack Gud för din nåd, hjälp mig och vägled mig på min resa i tillfrisknade, ske din vilja inte min.